I dagens DN kultur har Andreas Malm skrivit en artikel: Längst där nere. Budskapet i den är väldigt enkelt: De fattiga i världen dör, och det är de rikas fel. Eller rättare sagt det är kapitalismens fel.

Det är en artikel om skuld. Om en tung, oavvislig skuld, om lidande och död, och vem som bär ansvaret för detta. Det är anslaget i artikeln. Och med ett sådant sinistert anslag, bör den som drabbas av skulden, darra och skämmas.

Artikeln talar om koldioxiden som släppts ut i världen, och som nu enligt artikeln sammankallat vädermakterna för att driva de fattiga i fördärvet. Och vem som är skyldig till detta står för Andreas Malm glasklart:


Låt oss stoppa ett ögonblick vid denna anklagelse. Anklagelsen har två delar, den om koldioxid och den om kapitalism.

Koldioxid
Det finns mycket som tyder på att växthusgaser (inte nödvändigtvis bara koldioxid) bidrar till en uppvärmning av planeten. Dock kommer naturkatastrofer att drabba fattiga, växthuseffekt eller inte. Men koldioxidanklagelsen är inte uppenbart grundlös i alla fall.

Kapitalism
Det är inte kapitalism som skapar koldioxid. Det är industrialism, baserad på fossila bränslen. Kapitalism är ett sätt att lägga samman resurser för att utföra saker. Har ingenting med koldioxid att göra i sig. Kommunister t ex var rätt bra på att använda resurser de också. Kapitalism fungerar bra utan fossila bränslen. Kapitalism är oöverträffat för att skapa välstånd och trygghet, för alla som får ta del av den. Den som inte tycker om kapitalism, tycker inte heller om människor.

De fattiga
Andreas Malm ställer sig aldrig frågan varför de fattiga är fattiga. Det finns idag ingen anledning att ignorera den kunskap som finns: Kapitalism ger rikedom. De fattiga är fattiga för att de inte får del av kapitalismen. Andreas Malm pratar om mayaindianers sluttande bon. Jag kan lova att de bona föröds lika mycket av ett regn som är växthusrelaterat, som av ett regn som inte är det. Det finns inget romantiskt över fattigdom. Om bostäderna inte klarar dessa påfrestningar måste såklart dessa människor bo bättre. Och det går att få dem att bo bättre. Med kapitalism. Det finns inget inneboende genetiskt som hindrar. De enda som tror det, är ju faktiskt rasister, även om många av dem själva inte tycks vara medvetna om det.

Sammanfattning
En stor del av våra intellektuella, och med intellektuella menar jag de som skriver på mediaplats och de som upplåter mediaplats, bär på en föreställningsvärld som inte matchar verkligheten. Man skriver om tunga frågor om skuld, utan att se de uppenbara sätt som finns att göra gott. Istället argumenterar man för, ja för vadå?

I Andreas Malms artikel finns det inget hopp, ingen lösning. Det är en depression satt i textformat. Men det finns lösningar, och goda lösningar. Av dessa syns inte ett spår.

DN Kultur fortsätter sin ökenvandring bland klantigt hopsatta känslomässiga och moraliska teman, utan kontakt med verkligheten. Samtidigt dör folk. Och då blir ju var den idémässiga skulden ligger, allt tydligare. Men jag tror inte att de som borde axla den skulden, kommer att darra och skämmas. Det är alltid någon annans fel.

Så är man tillbaka från London (i fredags). Eller rättare sagt tillbaka från Stansted.

Vad fick mig att leva som en marginalexistens invid Stansteds flygplats i tre dygn?

Jo, jag undervisade i Plone, och vi har lagt kursen på SAS Radisson, Stansted så att det är lätt för folk att flyga in. Fast den här gången var det bara engelsmän som gick den, från Cambridge University och British Journal of Medicine.

Plone är en dokumentserver. Bloggen du läser nu är skriven i Plone, i botten är bloggen baserad på en ploneprodukt som heter Quills men med mycket modifiering av mig, och omvärldsbevakningen är en av mig tillverkad produkt, byggd ovanpå feedparser.

Nåväl, vilka erfarenheter kan jag dra av min london- eller snarare stanstedresa?

Det är tungt att bära 30 kilo bagage.
När man håller en kurs måste allt klaffa. Det enklaste sättet att få något att klaffa är att ta med allt själv, och ha alternativlösningar om något inte skulle fungera. Så jag hade laptoppar, nätverkskablar, kabelswitchar och trådlöst, och dokumentation till deltagarna. Det blir mycket övervikt att betala eftersom Ryanair maxar 15 kg på check-in-bagaget.

Hur maxar man sitt handbage?
Enkelt. Samsonite 325 series freestyler aviero är en mycket bra väska, tunn och sladdrig gjord precis efter maximimåtten (40x55x20). Och den har ryggsäcksremmar. Och den håller (i alla fall än så länge). Det går in två fullstora laptops och en hyfsat stor projektor i den. Och sladdar, och en del papper.

Samsonite.se går f.ö. till en engelskspråkig sajt där man ska välja land. Döh.

Bo där du lär ut
Av olika skäl så bodde jag på Stansted Hilton men undervisade huvudsakligen på Radisson. Det är för långt mellan hotellen för att gå och hämta en pryl man glömt. Bo där du lär ut!

... och ni behöver inte lita på mitt omdöme eftersom Alexandersson spelade in sig sjäv och har lagt upp resultatet som mp3-fil.

Alexandersson talade igår på frihetsforum och tog upp ett antal intressanta teman, med stor precision:

• De olika partiernas förhållande till liberalism
• Vikten av att kommunicera enkelt
• Vikten av att agera
• Att sossarna faktiskt kan debattera med sig själva utan att någon klagar: I ett socialdemokratiskt Sverige skulle.. Men vi lever ju i ett socialdemokratiskt Sverige!
• Att borgarna själv tror att de är onda, när de är goda
• Att liberaler måste ta position i podcast och IP-tv-världen, så vi inte blir omkörda av ABF et consortes.
  

Hans egen sammanfattning finns här.

Enligt en stor undersökning i Storbritannien så bör barn under tre tas om hand hemma av sin mamma. Citat ur artikeln:

Such children tend to show higher levels of aggression or are inclined to become more withdrawn, compliant and sad. Tests included the ability to do a series of set tasks and the level of eye-contact maintained with adults.

Detta gäller dock inte om mamman t ex är deprimerad:

Alternativ man jämfört med är dagis (nurseries), släktingar och dagmammor (child minders).

Microsoft har kommit på en riktigt, riktigt smart sätt detektera rootkits på windows. Tekniken fungerar på alla OS f ö.

Det bygger på en väldigt enkel observation: För att en rootkit ska kunna passera obemärkt i operativsystemet så måste den ljuga. Den måste ljuga om någonting: Filers storlek, deras innehåll, processer som är igång etectera. Det är genom detta ljugande som rootkit:en kan dölja sig.

Så vad man helt enkelt gör är att man ber rootkiten berätta, och sedan jämför man med sanninngen. Så här går det till rent praktiskt:

Man startar ett program på den potentiellt root:ade datorn och ber det programmet scanna igenom datorn efter checksummor och registrynycklar, och sparar resultatet på disk i en fil. Sedan bootar man om datorn med en boot-CD, och skriver en likadan fil till. Om filerna är olika så var det någon som ljög vid första scanningen!

Programmet finns beskrivet här, och Bruce Schneiers blogg om det finns här.

Och SysInternals har gjort en egen version av konceptet.

Det här har jag väntat på länge (kanske det har funnits en tid?). Spel som visar på dynamiken i ett fritt samhälle, och hur man hanterar den.

Liberty arcade

(hittade via Sänd mina rötter regn)

Hur kommer vi att se på människor när hjärnan mer och mer betraktas som ett organ, med olika struktur från person till person?

University of Southern California har gjort en liten undersökning om hur mycket grey matter respektive white matter som ett antal försökspersoner hade, och hur det relaterade till om de var patologiska och manipulativa lögnare. Resultatet var att sådana personer hade mindre grey matter och mer white matter i hjärnan. White matter är tydligen kopplingar, och forskarna framlägger teorin att det krävs en hel del tankeverksamhet för att ljuga och manipulera.

Det rör sig bara om totalt 59 personer i undersökningen, och en hel del godtycke kan säkert hittas i vilken person som klassades som normal eller lögnare. Det kan ju vara en tillfällighet.

Autister ska ha för övrigt ha motsatt arkitektur, mycket grå massa och lite vit.

Jag tycker att det är viktigt att man inte försvagar kravet på att människor ska bete sig moraliskt, bara för att olika människor potentiellt har lättare eller svårare för det, och det visste vi ju redan innan att de hade, om än inte på vilket sätt. Samtidigt finns det ju en gräns där man måste acceptera att det är fysiskt omöjligt att kräva vissa saker av en specifik individ.

Det sägs ju att hjärnans struktur kan ändras med inlärning, påvisat hos t ex taxichaufförer som lär sig Londons alla gator. Men jag förmodar att man inte kan påverka sina egna halter av vit respektive grå hjärnmassa? Hade man kunnat det, hade ju autister kunnat självmodifiera sig, och kanske då också patologiska lögnare (om vi ska tro på de preliminära resultaten, och teorierna bakom).

(Hittad på Mindhacks.)

Genom att skicka ut en "jag är här"-molekyl. Till exempel kan man "lura" kolerabakterier att de är jättemånga i maggen, och då hoppar de ut för att hitta en ny värd.

Nu har jag bloggat om riskbeteende i bl a människor pga infektion av
Toxoplasma Gondii, patologiska lögnare med ljusgråa hjärnor och
anorektiker med antikroppar mot hormoner.<br>
<br>
Jag väntar med spänning på om den Kungliga Svenska Avundsjukan bara är en förkylning som gått fel.<br>

I det aktuella numret av The Economist finns en artikel om ett forskningsarbete vid Karolinska Institutet som tyder på ett samband mellan antikroppar mot melanokortiner (hormoner som reglerar tämligen komplexa beteenden i hjärnan) och anorexi. Även Bulimi är korrelerat, fast tvärtom. Det kan då vara så att dessa sjukdomar beror på en infektion av en bakterie eller virus, vilken har en förmåga att efterlikna kroppsegna strukturer, och på sätt lurar immunförsvaret att attackera den egna kroppen, i det fallet melanokortinerna i kroppen. Skurkar som nämns i sammanhanget är Helicobacter Pylori, Escherichia coli och influensa-A

Många forskare tror nu att andra psykiatriska besvär också kan ha en autoimmun grund.

En antirynkkräm som fungerar. Nya forskningrön visar att en beståndsdel i bl a havre, betaglukan, kan ta sig in i huden och göra lite nytta.

På mindhacks står det om ett företag som utför PsyOps - att påverka en befolkning att bete sig på ett visst sätt med hjälp av selektiv information riktad mot dem.

I Defense Suppliers Directory presenterar de sin verksamhet som:


Länk till artikle i Slate: "You Can't Handle the Truth: Psy-ops propaganda goes mainstream".

I konsumenttidningen Råd och Rön har Göran Greider upplåtits en krönika. Jag fattar inte varför han har fått det utrymmet. Är konsumentupplysning en yttersta vänsterfråga?

I senaste krönikan ekologisk punktering (nr 8 september 2005, ej fritt tillgänglig på webben) lyckas han med konststycket att mynta ordet "frihetsbörda". Det är det ok vi konsumenter tydligen lever under när vi kan välja vad vi vill köpa till våra liv. Smaka på den, frihetsbörda! Jag tror att jag också lider av en lyckobörda, finns hjälp? En halvtimmes session med Göran Greider?

Det är ju skönt när tokvänstern rakt ut säger hur de tänker, men det är ytterst beklämmande hur en tidning vars syfte är att hjälpa konsumenten att hitta i utbudet, argumenterar för att utbudet ska försvinna. Vad röker redaktionen på Råd & Rön och kan ni undvika att erbjuda mej det?

Tack till Johan Bergkvist, en tidigare entusiastisk prenumerant, för informationen.

Johan Norberg har skrivit en artikel i tyskspråkiga Financial Times Deutschland som han länkar till från sin blogg. Artikeln får mig att tänka på det där med att hitta något bra sätt att beskriva att majoriteten av valmanskåren är beroende av det allmänna. Man skulle kunna kalla det beroendepunkten, en slags point of no return, ungefär som att vara bortom peak oil.

Jag undrar dock hur bra termen beroendepunkten skulle slå i Sverige? Eller rättare sagt på vilket sätt den skulle slå...  Många på vänstersidan skulle säga att det är fint att vara beroende, att vi alla tillsammans är beroende av det allmänna. I deras ljus kanske beroendepunkten kan bli den punkt där man äntligen knäckt ryggen på det kapitalistiska, egoistiska samhället. Man har nått den mysiga beroendepunkten.

Ett samhälle där människor är så rädda för varandra att de inte vågar låta sin nästa utvecklas i frihet, är ett samhälle som också kommer att få skörda frukterna av det synsättet, både i form av stympade individuella liv, och det samhälleliga priset när värden som kreativitet och personlig omtanke släpas i smutsen och bestraffas ekonomiskt.

Alla har en hjärna, och byråkratens hjärna är inte större än din. Ändå ska han ta beslut för dig i ditt liv. Man kan faktiskt se det så enkelt: Det är ingen bra resursallokering att du inte ska använda din hjärna, och att hans ska vara överarbetad. Det är bara så länge du är rädd för dina medmänniskor som hans strategi fungerar, och du fogar dej.

Jag tror ju det. Eller jag tror att jag tror det... Fast en del "naturliga" växtsjukdomar producerar ju toxiner också.

I alla fall, Andreas Bergh har funderat lite över ämnet.

One of the standing jokes on slashdot is that the audience of slashdot is:

• male
• has never met a woman in real life

So when a story about a solar powered hand bag turns up, the jokes are obvious:

En molekyl som går som en människa

Gunilla Hjelm om dystra nyheter

Dick Erixon mot Rojas i SVT 24!!

Intervju med Stephen Hawking i The Guardian

Diskussion på flashback om Walk for capitalism

Ninjadelfiner i vattnet efter Katrina

Space monkey flight pants

Så stoppar man skimming på bankomater

Ännu en gen som verkar utveckla hjärnan

Från slashdot.

Är vetenskapliga artiklar så vetenskapliga? I Pork Barrel Paleoanthropology tar John Hawks upp ett antal problem med hur man skriver och publicerar vetenskapliga artiklar, och jämför det med det vetenskapliga bloggandets fördelar:

• det går inte att smyga in extrasaker,
• det går inte att ignorera konkurrerande hypoteser
• kortare pressläggning.
• med mera

Hittade denna Google-annons på bloggtopen(!).

Tydligen försöker revolutionärerna nu använda marknadskrafterna och annonsera för att göra revolution. It's all business nowadays. De kan säkert också göra en hel del pengar på franchising.

En favorit är ju knappen "Seger åt det irakiska motståndet". Tydligen så är det bra vad som än segrar så länge det inte är USA. Ren ondska, mina damer och herrar. Närmare än så här kommer ni förhoppningsvis inte det i verkliga livet!

Man hade kunnat skratta åt eländet, men så minns man alla de svenskar som stött Pol Pot, Castro och andra diktatorer, och då inser man att detta förhoppningsvis är en sista freak show-föreställning. Jag kommer senare att blogga om hur tokvänstern fungerar, och vilka roller man kan spela i den. Det är en mycket känslomässig föreställning kan jag avslöja. Men det blir en annan dag.