Vad känslor är till för
Psykologin utvecklas ju. För inte så länge sedan hade psykodynamiska
teorier stort inflytande i Sverige (och kanske fortfarande har det).
Sedan kom kognitiv terapi och kognitiv beteendeterapi. Nu har
evolutionspsykologi kommit.
I kognitiv terapi ser man allt som tankar, en slags bottom-up approach. Känslor är konsekvenser av tankar och genom att ändra tankarna kan man också ändra känslorna. Jag tycker ganska bra om det sättet att se på hjärnan. Känns upplyst liksom.
Men i evolutionspsykologi ser man istället till helheten i form av beteenden. Man menar helt enkelt att vi människor har specialiserade beteenden och tillhörande hjärnmoduler som valts fram genom selektionstryck. Och det kanske inte heller är så fel tänkt. Människan har genom årtusenden ställts för olika situationer, och i dessa situationer så har vissa beteenden lett till genernas fortbestånd. Dessa beteenden har därför selekterats av evolutionen, och i dag är vi människor omkringvankande aggregat av ett antal beteenden. Beteendena kan ligga slumrande, men väckas och börjar agera under rätt (eller fel) omständigheter.
En människas psykologi kan då sammanfattas i tre komponenter:
Exempel på brus är slumpmässiga variationer och prestanda i individen, som gör att vissa blir mano-depressiva t ex.
Leda Cosmides & John Tooby skriver i sitt paper Evolutionary Psychology and the Emotions om känslor. Och att känslor minsann inte är något irrationellt bagage, utan har en evolutionär funktion. Känslor koordinerar nämligen olika moduler.
Olika känslolägen lockar fram olika kombinationer av beteenden.
På ett sätt känns evolutionspsykologi som en tillbakagång till ett äldre synsätt än kognitiv terapi. I Les Rougon-Macquart skriver Emile Zola om "det ohyggliga släktarvet" som plötsligt får en familjemedlem att mörda.
Det kändes så mysigt med kognitiv terapi när allt var upplyst. Är vi tillbaka i spekulationer om vilande program som kan exekveras under vissa omständigheter? Jag tror det.
Det ena utesluter dock inte det andra. Vi är fria att gå på tvärs mot framselekterade beteenden om vi så vill, och med identifiering och nyinlärning justera.
I kognitiv terapi ser man allt som tankar, en slags bottom-up approach. Känslor är konsekvenser av tankar och genom att ändra tankarna kan man också ändra känslorna. Jag tycker ganska bra om det sättet att se på hjärnan. Känns upplyst liksom.
Men i evolutionspsykologi ser man istället till helheten i form av beteenden. Man menar helt enkelt att vi människor har specialiserade beteenden och tillhörande hjärnmoduler som valts fram genom selektionstryck. Och det kanske inte heller är så fel tänkt. Människan har genom årtusenden ställts för olika situationer, och i dessa situationer så har vissa beteenden lett till genernas fortbestånd. Dessa beteenden har därför selekterats av evolutionen, och i dag är vi människor omkringvankande aggregat av ett antal beteenden. Beteendena kan ligga slumrande, men väckas och börjar agera under rätt (eller fel) omständigheter.
En människas psykologi kan då sammanfattas i tre komponenter:
- Evolverade beteenden
- Sidoeffekter av dessa
- Brus
Exempel på brus är slumpmässiga variationer och prestanda i individen, som gör att vissa blir mano-depressiva t ex.
Leda Cosmides & John Tooby skriver i sitt paper Evolutionary Psychology and the Emotions om känslor. Och att känslor minsann inte är något irrationellt bagage, utan har en evolutionär funktion. Känslor koordinerar nämligen olika moduler.
Olika känslolägen lockar fram olika kombinationer av beteenden.
På ett sätt känns evolutionspsykologi som en tillbakagång till ett äldre synsätt än kognitiv terapi. I Les Rougon-Macquart skriver Emile Zola om "det ohyggliga släktarvet" som plötsligt får en familjemedlem att mörda.
Det kändes så mysigt med kognitiv terapi när allt var upplyst. Är vi tillbaka i spekulationer om vilande program som kan exekveras under vissa omständigheter? Jag tror det.
Det ena utesluter dock inte det andra. Vi är fria att gå på tvärs mot framselekterade beteenden om vi så vill, och med identifiering och nyinlärning justera.