Schyman och jag om Borelius och Stegö Chiló

published Oct 16, 2006 01:20   by admin ( last modified Oct 16, 2006 01:20 )
Jag trodde aldrig att jag skulle hålla med Gudrun Schyman om någonting, men på ledarplats i Expressen(!) skriver hon en tänkvärd text om det kan vara så att kvinnor råkar mer illa ut i mediagranskningarna. Jag tänkte gå igenom ett antal faktorer, dels från Schymans ledare och dels som jag själv funderat på.

En nyhet är en nyhet. Men en nyhet som griper tag i oss emotionellt är en story, och det är först när en nyhet blir en story som den börjar generera rubriker och opinionsstormar. En story är när man tar en nyhet och länkar fast den i vår gemensamma föreställningsvärld och gärna då med element som makt, sex, hybris och extas. Tilläggas skall väl att riktigt alla de elementen inte har varit med i de stories som rör de tidigare ministrarna...

En story är alltså alltid konservativ, eftersom den måste gripa tag i teman som vi redan känner till och delar. Och det är här jag undrar hur det står till i vad vi anser en kvinna får och inte får göra. Schyman tar förtjänstfull upp det faktum att kvinnor ofta har ansvar för ett område, hemmet, där det är lätt att trilla dit på skattemässiga oegentligheter.

Det jag själv funderar på är om en kvinna får vara kraftfull i Sverige? Och om hon är kraftfull, får hon vara det på ett mer typiskt kvinnligt sätt? Jag tror inte det. I regeringen finns ministrar med ett mer nyliberalt förflutet (Reinfeldt, Borg). De har säkert sagt och skrivit saker de inte kan stå för idag. Men de kan bara säga: "Så tyckte jag då, men jag har ändrat mig".  Och det accepteras. En karl kan väl få ändra sig? Kan en kvinna få ändra sig? Kunde Stegö Chiló gått ut och sagt:

"Att ingå i en regering har fått mig att förstå vikten av ansvar som en minister har, och vikten av att inte bryta mot regler, även om det är för att visa på en ideologisk övertygelse. Som hela Sveriges kulturminister kan jag inte göra sådana saker, och jag har därför betalt in alla licenspengarna och ber om ursäkt till de public service-anställda."

Helt enkelt kraftfullt tagit tag i situationen. Och om hon varit man, hade hon då klarat sig? Får en kvinna be om ursäkt, och klara sig? Och varför har Stegö Chiló inte sagt något som ovanstående? Tillåter kvinnor inte sig att ändra sig så kraftfullt, eller bryter det på något sätt mot deras självuppfattning?

Stegö Chiló hade haft en bättre chans att klara sig om använt ett mer manligt sätt att försvara sig, tror jag. Med manligt menar jag enligt den svenska mansstereotypen på den här nivån, som innebär en manifestation av kall logik, och stark sjävkänsla. Den kvinnliga politiker som kommer närmast att spela på männens planhalva är Maria Wetterstrand. Hon hade nog kunnat klara en sådan här situation inför journalisterna, och lugnt och metodiskt partitionera in sitt liv i före och efter, och något överseende korrigera eventuellt vilsegångna journalister. Men fråga är om ens hon hade klarat sig.