The Economist har en artikel om fri vilja, och att neurologin börjar kringskära begreppet. Artikeln talar om en man med tumör. Mannen fick ett asocialt beteende som helt klart var influerat av tumören, och artikeln slutar med att den fria viljan kan bli ett kringskuret begrepp i framtiden. Och artikeln är ett bottennapp.

Varför är den ett bottennapp? Jo, den är skriven som en dålig svensk ledartikel: Å ena sidan, å andra sidan, och sedan en slags "Vem vet inte du, vem vet inte jag"-avslutning.

The Economist kan normalt sett bättre, men det har på det senaste året eller så, börjat smyga sig in en illavarslande relativism i artiklarna. I artikeln står bl a:

Scientists have looked at anger and violence, though, and discovered genetic variations, expressed as concentrations of a particular messenger molecule in the brain, that are both congenital and predisposing to a violent temper. Where is free will in this case? Free will is one of the trickiest concepts in philosophy, but also one of the most important. Without it, the idea of responsibility for one's actions flies out of the window, along with much of the glue that holds a free society (and even an unfree one) together.

Låt oss då titta på begreppen fri vilja och rättskipning, för det är det artikeln uppehåller sig vid. Vad händer med rättsskipningen om man inte har en fri vilja?, undrar artikeln. Pja, om du inte har det får du antingen bli omyndigförklarad eller bli satt på rättspsyk eller både och. För det de talar om här är förmåga att bete sig moraliskt. Och har man inte den kapaciteten så kan man inte fungera i ett fritt samhälle. Så är det med det. Det finns massor av varelser som inte har den kapaciteten, alla djur, skorpioner till exempel, som i den gamla fabeln "det är i min natur att göra så". Begreppet individuellt ansvar fungerar utmärkt för de flesta av oss. Straff finns för att befolka våra neurologiska hjärnor med det faktum att om man handlar omoraliskt så går det illa (Ja, jag vet att det är skillnad på lag och moral, men de hänger ihop, därav begrepp som det allmänna rättsmedvetandet). Eget ansvar innebär: "Ja du kanske har ett våldsamt humör, men då får du f-n kontrollera det!". Samma som förut.

Och vad händer då med den fria viljan i största allmänhet? Absolut ingenting! Man kan bara tänka så enkelt att en hjärna kommer att fatta olika beslut, beroende på om den tror att den har en fri vilja eller inte. Se där.

Och vill man ta det ur ett mer tekniskt-naturvetenskapligt perspektiv så kan man se hjärnor som lokala processenheter. Och det blir bäst om de tar ansvar för sin egen drift (fri vilja)  och upprätthåller protokoll mot omvärlden (eget ansvar) som fungerar.

Artikeln är  inte fel i sig, den gör bara inte den relevanta analysen. Och det är, med The Economist-krav, ett bottennapp.




Läs mer: Liberalism and neurology | Free to choose? | Economist.com