Recension: Last King of Scotland
Last King of Scotland är en film om Idi Amins livläkare, fritt efter verkligheten. Jag ska försöka att inte avslöja så mycket mer konkret om vad som händer i filmen. Filmen berör en era, 70-talet, som behöver genomlysas, för att inte tala om en kontinent, Afrika, med samma behov. Filmen påminner en hel del om Steven Spielbergs München, samma tid, Israel är med (centralt i München, perifert i Last King of Scotland).
Och det finns också fler likheter. Båda filmerna är grymma, och båda filmerna saknar en andning. Det är liksom spänning hela tiden. Det gör att det inte finns tid för djup och reflektion inne i filmerna. Dock utfaller jämförelsen faktiskt till Last King of Scotlands fördel, därför att en tempoväxling sker i slutet. Det är dock en ytterligare spänningshöjning.
Våldet är egentligen inte starkare än i många andra filmer, men det griper i en hårdare. Det kan bero på att regissören är dokumentärfilmare egentligen, och kanske skildrar våld på ett mer realistiskt sätt än de regissörer som verkar i en fiktiv tradition. Den kompis som var med mej var märkbart tagen och han fick ägna en del tid efter filmen till att lugna ner sig. Den grep också tag i mig men eftersom jag läst mer om Amin än vad han har gjort, drabbade inte filmen mig lika hårt. Paranoian runt Amin är skickligt skapad och skildrad.
Är då filmen sevärd? Ja det tycker jag, även om jag inte på något sätt är så lyrisk som många av recensenterna på imdb.
Det finns också en parallel till en annan film, nämligen Istvan Szabos Mefisto. Det finns starka likheter mellan rollgestaltningen av Idi Amin och den av Hermann Göring. Livläkaren och Hendrik Höfgen har också likheter i sin relation till dessa maktcentrum. Det är också samma äckliga vålds- och diktaturkultur som skildras i båda dessa filmer. Man får liksom en Per Ahlmark-spruta när man ser dem, en insikt om tyranniets väsen.
Skådespeleriet är av mycket hög klass, framför allt gestaltningen av Idi Amins fru Kay. Livläkaren också mycket bra, Idi Amin också bra. Alla roller är faktiskt bra spelade. Det finns bra insatser på alla möjliga roller.
Varning
Är du känslig så se till att ha tid efter filmen att landa. Gå inte och se sista föreställningen för att sedan krypa till kojs själv. Eller i en spritbutik (spoiler).
Och det finns också fler likheter. Båda filmerna är grymma, och båda filmerna saknar en andning. Det är liksom spänning hela tiden. Det gör att det inte finns tid för djup och reflektion inne i filmerna. Dock utfaller jämförelsen faktiskt till Last King of Scotlands fördel, därför att en tempoväxling sker i slutet. Det är dock en ytterligare spänningshöjning.
Våldet är egentligen inte starkare än i många andra filmer, men det griper i en hårdare. Det kan bero på att regissören är dokumentärfilmare egentligen, och kanske skildrar våld på ett mer realistiskt sätt än de regissörer som verkar i en fiktiv tradition. Den kompis som var med mej var märkbart tagen och han fick ägna en del tid efter filmen till att lugna ner sig. Den grep också tag i mig men eftersom jag läst mer om Amin än vad han har gjort, drabbade inte filmen mig lika hårt. Paranoian runt Amin är skickligt skapad och skildrad.
Är då filmen sevärd? Ja det tycker jag, även om jag inte på något sätt är så lyrisk som många av recensenterna på imdb.
Det finns också en parallel till en annan film, nämligen Istvan Szabos Mefisto. Det finns starka likheter mellan rollgestaltningen av Idi Amin och den av Hermann Göring. Livläkaren och Hendrik Höfgen har också likheter i sin relation till dessa maktcentrum. Det är också samma äckliga vålds- och diktaturkultur som skildras i båda dessa filmer. Man får liksom en Per Ahlmark-spruta när man ser dem, en insikt om tyranniets väsen.
Skådespeleriet är av mycket hög klass, framför allt gestaltningen av Idi Amins fru Kay. Livläkaren också mycket bra, Idi Amin också bra. Alla roller är faktiskt bra spelade. Det finns bra insatser på alla möjliga roller.
Varning
Är du känslig så se till att ha tid efter filmen att landa. Gå inte och se sista föreställningen för att sedan krypa till kojs själv. Eller i en spritbutik (spoiler).