Kielos om Sahlins nya identitetspolitiska linje
Tidigare idag såg jag lite förstrött på en TV där Mona Sahlin blev intervjuad. Jag slogs över hur modern ändå Sahlin framstod, och jag tänkte att hon kan vara något på spåren som kan modernisera socialdemokratin,men vad?
En av de skarpaste samhällsanalytiska hjärnorna hos socialdemokratin finns hos Katrine Kielos. Men i hennes senaste analys, som finns publicerad på Jonas Morians blogg, håller jag inte med henne. Dock sätter hon faktiskt ord på vad det var som jag uppfattade som modernt hos Sahlin: Sahlin talar om identitetspolitik och inte om klasspolitik.
Kielos:
Man har i stora stycken börjat överge den modellen för den fungerar inte i en dynamisk miljö, och man arbetar mer med andra, smidigare, mer effektiva modeller. På samma sätt tror jag att Sverige har blivit så dynamiskt och individualistiskt att man måste jobba med smidigare modeller. Och det har faktiskt varit socialdemokratin som hindrat oss att bli det tidigare. Det finns inte nog med väljarunderlag idag för att köra klasspolitik.
Jag tror att Sahlin är något på spåren, när hon försöker modernisera socialdemokratin.
Läs mer: Jonas Morian | PromeMorian
En av de skarpaste samhällsanalytiska hjärnorna hos socialdemokratin finns hos Katrine Kielos. Men i hennes senaste analys, som finns publicerad på Jonas Morians blogg, håller jag inte med henne. Dock sätter hon faktiskt ord på vad det var som jag uppfattade som modernt hos Sahlin: Sahlin talar om identitetspolitik och inte om klasspolitik.
Kielos:
Det finns en ideologisk konflikt mellan klassanalys och identitetspolitik som sällan erkänns inom socialdemokratin. Inte ens på det allra tydligaste området: integrationspolitiken. Här har Sahlin stått för en förskjutning från klassanalys till en diskussion om etnicitet och kultur. Problemet är blatteskapet inte att stora delar av Sveriges blattar hör till underklassen. Att ”bejaka och erkänna kulturella och etniska skillnader” har börjat ersätta solidariteten som princip bland socialdemokrater som är inspirerade av identitetspolitisk teori.Kielos är inte förtjust i denna form av synsätt. Hon faller hellre tillbaka på Pär Nuder, som hon citerar:
Pär Nuder pratar ofta om att gott politiskt ledarskap sker i fem steg:Problemet med det sättet att se på samhället är att det blir ganska centralstyrt och patriarkaliskt. Modellen har stora liknelser med hur man brukade bygga stora tröga datasystem,nämligen ungefär som man bygger hus, enligt den s k vattenfallsmodellen: Analys, Design, Implementation, Utvärdering.
1. Jag förstår hur du har det.
2. Jag tror att jag vet varför.
3. Du borde inte ha det på det här viset.
4. Så här borde vi ha det istället.
5. Så här gör vi för att komma dithän.
Annorlunda uttryckt: Empati. Analys. Värdering. Vision. Åtgärd. I den ordningen.
Man har i stora stycken börjat överge den modellen för den fungerar inte i en dynamisk miljö, och man arbetar mer med andra, smidigare, mer effektiva modeller. På samma sätt tror jag att Sverige har blivit så dynamiskt och individualistiskt att man måste jobba med smidigare modeller. Och det har faktiskt varit socialdemokratin som hindrat oss att bli det tidigare. Det finns inte nog med väljarunderlag idag för att köra klasspolitik.
Jag tror att Sahlin är något på spåren, när hon försöker modernisera socialdemokratin.
Läs mer: Jonas Morian | PromeMorian