Jaha. Det var ett rejält "Goddag! Yxskaft!" det här... Du har ingen aning om vad identitetspolitik är, va?

Det blir lättare om du använder fler ord i din kritik. Ordet identitetspolitik tror jag inte har någon entydig definition på svenska. Det verkar användas lite hur som helst. Jag använder det som (jag tror) Kielos använder det. Hon skriver:

"Sahlin har snappat upp det som under de senaste åren vuxit fram som den avgörande ideologiska konflikten i socialdemokratin: identitetspolitik mot klass. Sahlin har blivit omslagsflicka för den rörelse inom rörelsen som analyserar samhällsproblem utifrån begrepp som normer, kultur, etnicitet och genus istället för klass, kön och ekonomi."

Klass implicerar grupptillhörighet (en sådan), men man kan ha flera identiteter. Kön har man det man har. Ekonomi är också statiskt. Genom att fundera över vem man anser sig vara och vad det innebär, så tror jag man kan nå längre. Det är så jag tolkar Sahlin. Normer, kultur och genus är mer fruktbara begrepp, anser jag.

I Danmark tycks ordet ha att göra med etnisk identitet. En titt på Google visar att den används i kritik mot etnisk identitetspolitik, i kritik av etniska rensningar i forna Jugoslavien och Dansk Folkepartis politik, på danska. Är det det du menar är definitionen?

Hur ser det då ut i Sverige?
Ur Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1015293,00.html
"Den borgerliga regeringens reformer och förslag slår hårt både klass- och könsmässigt. Samtidigt tycks feminismens inriktning på identitetspolitik och blocköverskridande arbete tyda på klassblindhet. Är det dags för kvinnorörelsen att åter fokusera på klass(kamp)?"

Jag kan inte se någon entydig definition. Du är välkommen att ge en.

Identitetspolitik är att bedriva särpolitik för en grupp med en viss upplevd gemenskap - att kräva till exempel rättigheter för homosexuella, kvinnor, samer etc, som antas ha någon slags gemenskap bara i att kunna klassificeras med sådana begrepp. Det vill säga ungefär det du verkar tro att klasspolitik handlar om.

Klasspolitik handlar i själva verket om att bekämpa det man anser vara bakomliggande mekanismer till uppdelningen av människor i klasser. Det är inte <i>för</i> en viss klass man anser sig bedriva politiken, utan <i>mot</i> klass överhuvudtaget.

Läs Kielos inlägg med dessa kategorier för ögonen istället. (Du behöver för den skull ändå inte hålla med om hennes slutsatser).

Kul att du svarade Marcus. Efter ditt första inlägg trodde jag att du inte skulle svara vidare.

Klass *är* grupptillhörighet. Entydig sådan. Man är född i en klass och stannar i den. Det är ett av fundamenten för den vänstra vänstern, och det vet du ju.

Om socialdemokraterna vill tänka i termer om klasser kommer de flesta inte att lyssna. De flesta i Sverige idag är på väg någonstans, och i de fall man har problem och står och stampar eller faller, så är det av *olika* anledningar. Det finns inga statsstyrda enkla masslösningar.

Jag hade ju helst hoppats att sossarna skulle bli liberaler över en natt, men det blir de inte. Därför välkomnar jag andra begrepp än klassbegreppet. Om socialdemokraterna ska kunna vara ett stort parti (och jag vet iofs inte om jag vill det, kanske skulle sluta hjälpa dom...) så måste de få in tillräckligt många människor som väljare. De måste fokusera på vad som behövs för att göra människor liv bättre. Och de måste använda mer abstrakta termer eftersom människor har olika problem. Man måste jobba med nya, mer abstrakta begrepp. De begrepp som Kielos listar är normer, kultur, etnicitet och genus. De är bättre begrepp än klass. Sett ur det ljuset kan identitetspolitik innebära att hitta nya, mer abstrakta gemenskaper.

Om du menar att Kielos menar att Sahlin vill fånga in t ex bara kvinnor, eller bara samer, så måste du i så fall utgå från att Kielos missuppfattat begreppet?

Jag påstår inte att klass inte är en grupptillhörighet, jag påstår bara att klasspolitik handlar om att försöka bryta den grupptillhörigheten, genom att angripa de mekanismer som tvingar in människor i den. Kritiken mot identitetspolitik är att den delar in människor i grupper, ofta under förevändningen att hjälpa dem bli likvärdiga - lika ofta är det för att värna den en viss kultur, instifta etnisk homogenitet etc. Sverigedemokraterna är exempelvis identitetspolitiker, med den "svenska" identiteten som objekt...

Kategorierna normer, kultur, etnicitet och genus, som Kielos lyfter fram, har det massiva problemet att de är helt och hållet artificiella - skapade i socialiseringsprocessen. Klass däremot bygger på materiella faktorer som går att ändra på utan att tvinga fram identiter hos folk. Alldeles för ofta har socialister således varit identitetspolitiker istället för klasspolitiker.

Börjar du förstå? Kallar du dig liberal ska du vara väldigt försiktig med att förespråka identitetspolitik.

Vad som kommer att locka flest väljare är en annan - inte heller oväsentlig - fråga, men inte den som Kielos behandlar.

Jag börjar förstå att du kommer från vänster nu.
"Kallar du dig liberal ska du vara väldigt försiktig med att förespråka identitetspolitik. "

Det är väl rätt uppenbart att det varit en överströmning av väljare från (s) till sd. Det beror enligt mig på att (s) inte förnyat sig utan gnällt på med ett klasstema som är helt irrelevant. Alltså lät man sd få tolkningsföreträde. Du verkar mena att lösningen är att gå tillbaka till klassbegreppet. Det är det inte. Det är dött. En orsak som jag skrev är att folk har det dåligt av olika skäl idag. Man måste hitta mer positiva begrepp än klassbegreppet eller en etnisk identitet. Man kan inte luta sig mot Per Albin Hanssons folkhemstal i åttio år. Talet var inte dåligt, det var i många avseenden framsynt, speciellt att han undvek den etniska fällan. Men folk har idag behov av olika lösningar. Liberalism är lösningen, men på vägen dit är det bättre att sossarna tittar på sina egna gruppbegrepp, och gör de mer abstrakta innan de når det liberala Nirvana.

Du kan kalla det vad du vill, men klasspolitik funkar inte.

Vad du menar med din ämnesrad är lite svårt att begripa, eftersom du alldeles nyss menade att identitetspolitik vore mycket bättre klasspolitik. Att du och jag inte har samma åsikter om klasspolitik, eller maktanalys, eller kanske något, är inte heller frågan - den kan vi nog diskutera tills vi trillar omkull. :-) Det jag vänder mig emot är din analys av Kielos inlägg som bygger på en bristande förståelse för vad identitetspolitik är. Men har du i och med ditt hopklumpande av begreppen lämnat tanken på identitetspolitik som något gott är jag någorlunda nöjd. Att vi är oense i klassfrågan var knappast en överraskning... OK?

"Vad du menar med din ämnesrad är lite svårt att begripa, eftersom du alldeles nyss menade att identitetspolitik vore mycket bättre klasspolitik."

Klasspolitik är en delmängd av identitetspolitik. Det är inget konstigt med det, och är logiskt förenlig med min rubrik. Sedan kan det vara så att identitetspolitik har dåliga konnotationer, jag har inget behov av att använda det ordet, jag använder det i det här blogginlägget för att Kielos använde det om Sahlin. Så, visst vi kan hålla här :-)

Jag kan dessutom lägga till att den maktanalys som Kielos efterlyser hos Sahlin på motsvarande sätt ska avslöja mekanismerna bakom uppdelningen av människor i könskategorier, etnicitet och så vidare...

"Det finns inte nog med väljarunderlag idag för att köra klasspolitik."

Det är vad du inbillar dig i din liberala villfarelse. Borgerligheten har alltid fruktat klasstänkandet, låtsats som om det inte fanns. För om de verkligen erkände klasskillnaderna så skulle deras alarmerande antisolidaritet göras synlig i ett nafs.

"Det är vad du inbillar dig i din liberala villfarelse. Borgerligheten har alltid fruktat klasstänkandet, låtsats som om det inte fanns. För om de verkligen erkände klasskillnaderna så skulle deras alarmerande antisolidaritet göras synlig i ett nafs."

Tim, jag tror att du är för långt till vänster för att jag ska kunna nå dig med argument.

Men jag kan väl försöka: Det är inte så att socialdemokrarerna är en spann med x antal hundratusen väljare, och att olika vänsterfraktioner nu ska tävla om vem som ska bära den där spannen. De som tror på stenhård klasskamp vil du ska bära spannen. Problemet anser jag, och det är guskelov inget problem iofs, är att väljarna inte går på klasskampstänkandet. Detta eftersom folk som har det dåligt har det av olika skäl. Spannen du skulle gå omkring med skulle bli ganska tom, då väljarna flyr.

Klasskamp är ett enkelt sätt att se världen, ett sätt som är så överförenklat att det är mycket destruktivt. Det har sina rötter i feodaltiden och är del av denna feodala tradition, med de fyra stånden. De som tror på klasser i det moderna Sverige menar jag har missat upplysningstiden.

Jag läste just Karl Poppers "The Open Society and its Enemies", och jag tycker mig se att han redan för över 50 år sedan varnade för att använda vattenfallsmodellen i politiken. Han varnar för "Utopian engineering" och förespråkar istället "peacemeal engineering". Jag tycker att man kan se "Utopian engineering" som vattenfallsmodellen och "peacemeal engineering" som smidiga (agila) metoder.