Vissa ovanliga sorters gräs har blivit förädlade och lever nu i sådan symbios med mänskligheten att dom faktiskt inte kan fortplanta sig utan vår hjälp. Sådana gräs som vete, korn, havre, råg och ris. Om man skall fortsätta Hawks (givetvis helt felaktiga) retorik om att gräs har vilja (OK, det är inte hans, det är ju den gamla "the selfish gene"-retoriken), så låter dom sig ätas, mot att vi människor upplåter gigantiska landområden åt just dessa genformer. Mutuellt fördelaktig symbios alltså.

Visst är det så, och det tänkte jag på när jag postade, och jag tror Hawks också vet om det. Men kedjan är då mer komplicerad, där växten s a s är mindre självständig. Och framför allt inte samma som den var innan den blev förädlad. Hawks riktar sig ju mot de som är misstänksamma mot manipulerad mat.

Det är fortfarande liv, men det är annorlunda. You will be assimilated. Men det är en skillnad av grad snarare än art (pun intended).

Ska man då vara misstänksam mot evolverad mat? Ja, det tycker jag nog man kan vara. Man kan ju hävda att apelsiner (i vissa fall) har evolverat till en symbios med bekämpningsmedel, näringsfattiga jordar och konstiga lagringstekniker till den punkt där de inte innehåller C-vitamin längre (uppmätt i Norge för några år sedan). Jag vet inte om genetisk förändring var inblandad, men det är inte omöjligt att man selekterat fram en variant som är fint orange utan att ha så mycket innehåll (kan också enbart varit lagringstekniken).

I det fallet äter man något som är onaturligt i betydelsen "låtsas vara något det inte är". De som förespråkar naturliga saker menar "sådant som vi är anpassade efter och lätt kan bedöma", medan kritikerna påpekar att t ex mögelgift är naturligt. Naturligtälskarna tänker på jägarstenåldern idealiserad, och kritikerna på livet som "nasty, brutish and short".