Munkhammars bok "The guide to reform" & Åsbrinks åsikter om politik

Igår närvarade jag på Timbros release av Johnny Munkhammars bok "The guide to reform". Boken är till för att läsas av politiker och policy makers i Europa, och har som syfte att få till ett bättre reformarbete i t ex länder som Italien, Tyskland och Frankrike. När och om jag hinner läsa boken så återkommer jag med synpunkter.

Jag kom tyvärr in så sent på sessionen att jag bara hann se de sista minuterna av Johnnys anförande men sedan tog Erik Åsbrink vid. Åsbrink, tidigare finansminister i socialdemokratiska regeringar, hade en del kritik mot Johnnys bok. Han menade att reform är inte så enkelt som att bara vilja och veta vad man vill. Visserligen pekar Johnny ut ett antal lyckade reformer i Europa och menar sig se ett mönster bakom dessa, men Åsbrink menar att det finns massor av misslyckade reformförsök, och att urvalet i boken är snett, och slutsatserna därför vilar på lösan grund. Åsbrink pratade sedan om traditionella socialdemokratiska värderingar som minskade inkomstskillnader.

Senare i debatten reflekterade Åsbrink också över politiker och menade att de inte drevs av girighet för pengar, av den enkla anledning "i motsats till vad gemene man tror" som Åsbrink uttryckte det, de inte tjänar så mycket. Åsbrink vill förbjuda lukrativt arbete vid sidan av riksdagsmandatet och vill istället ge riksdagsmännen rejält påökt, och var och en ska också få ett eget kansli med egna utredningsresurser. Tyvärr såg Åsbrink små utsikter för detta. Låter annars jättebra med ett eget kansli, då hade man ju nästan själv velat upp på en lista....

Åsbrink beskrev politiker istället som liggande på ett spektrum från rena maktmänniskor till idealister. Giriga har en bättre karriär i näringslivet, menade han.

Det blev litet lite Munkhammar och mycket Åsbrink i detta bloginlägg med tanke på evenemanget, men det beror som sagt på min sena ankomst till evenemanget.