På regeringens initiativ genomförs nu en upplysningskampanj om kommunismens brott. Man kan vara emot statliga upplysningskampanjer om kommunism och dylikt av principiella skäl. Det är helt ok. Problemet med principer är att de just är principer, och ska gälla generellt. Annars är de inte principer, utan bara löst tyckande.

Det har gjorts en sajt nu som heter historieuppropet som utger sig för att vara en sajt för indignerade, balanserade akademiker. Och jag skrev först detta inlägg som ett svar på detta, och hur fel de hamnar. Men efter att ha läst deras text lite noggrannare ser man plötsligt sådana här passusar:

Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer?

(Min fetstil).

Borgerliga? Var kom det ifrån? Var det Maud Olofsson som var nere i Belgiska Kongo? Nej detta uppror är ett beställningsjobb från yttersta vänstern. Ingen bara lätt vänstersympatiserande forskare hade satt sin signatur under en sådan formulering. Jag fick ta bort frågetecknet i min rubrik. Här kommer i alla fall resten av min text, innan jag såg dessa märkligheter i texten.

Som alla vet genomfördes en upplysningskampanj initierad av Göran Persson om nazismens brott.

Jag kan inte minnas något historieupprop då. Problemet sitter djupt bland många intellektuella (även om det inte på något sätt behöver gälla alla som skrivit under i detta fall), och det är att man har en liten svaghet för kommunismen. Kommunismen lovar ett samhälle som är lättare att förstå och tycka om, som fungerar som en familj. Men som jag skrivit tidigare så fungerar inte detta. Ändå fortsätter det att ha denna dragningskraft: Även om man  inte vill genomföra det så ska man inte tala alltför illa om det, för det är en god tanke, verkar man mena.

På webbsidan tar man upp andra fördömanden som man inte gillar, t ex franska nationalförsamlingen om massdödandet av armenier i Turkiet. Men man undviker så klart att nämna Göran Perssons verk, elefanten i rummet.

Få ifrågasätter behovet av att i skolans värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning.

Det enda hederliga, om än något osmakliga, är för de professorer och andra som skrivit under att komma ut och också fördöma Göran Perssons kampanj "Om detta måste ni berätta". Detta kan göras på valfri sida på Internet eller i kommentarsfältet nedan.

Läs mer: historieuppropet.se