Brexit, Pax Americana & urholkningen av Europa

Det här (Brexit) var inte roligt. USA:s makt minskar i världen, och EU har vuxit fram för att axla ett ansvar efter Pax Americana. Men utan Storbritannien består EU bland annat av veliga västmakter (Tyskland), ett Frankrike som nu också kan tänkas gå ur och som har nog med sina egna problem, och ett antal för detta östländer där flera också går åt det nationalistiska hållet.

En bra grej med demokrati är att det är en lärande organisation, att man lär sig av de beslut man gör, korrigerar och fortsätter. Besluten och konsekvenserna blir ett slags institutionellt minne. Men ibland undrar man om det finns tid att lära; svängningarna går så fort.

Brexit, Trump, Erdogan, Polens nya regering, Fidesz, Front National i Frankrike och sverigedemokraterna ser jag som symtom på samma sak:  Elitens misslyckande att förankra sig i folklagren. Jag tror den ekonomiska politiken med QE och annat har ställt till det mycket på en kognitiv nivå: Det har uppstått en desorientering ( se http://kvartal.se/artiklar/den-nya-pessimismen ) . Och när desorienteringen sätter in så försvinner förtroendet för eliten.

Jag vet inte om det är bara jag som fast jag inte levde då ändå på något sätt har den omedelbara tiden efter 2:a världskriget i minne. Jag är inte alls säker på att man kommer att kunna bygga upp något nytt ur spillrorna av EU. De demokratiska instinkterna är inte så starka över kontinenten utan har ofta påbjudits av USA. Sveriges totala oförmåga att försvara sig, inkompetens vad gäller polis mm visar på en institutionell urholkning.  I USA har partierna föga makt över de nya politikerna: Trump, Cruz, Sanders: http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2016/07/how-american-politics-went-insane/485570/

Klaus Mann råkade på en svensk intellektuell efter kriget och deras konversation säger en del om tillståndet då: /index_html/archive/2005/10/20/illa-stllt-bland-intellektuella-i-europa-redan-1949
Glad midsommar! :D