Andreas Malm i DN kultur - längst ner i idéhögen
I dagens DN kultur har Andreas Malm skrivit en artikel: Längst där nere.
Budskapet i den är väldigt enkelt: De fattiga i världen dör, och det är
de rikas fel. Eller rättare sagt det är kapitalismens fel.
Det är en artikel om skuld. Om en tung, oavvislig skuld, om lidande och död, och vem som bär ansvaret för detta. Det är anslaget i artikeln. Och med ett sådant sinistert anslag, bör den som drabbas av skulden, darra och skämmas.
Artikeln talar om koldioxiden som släppts ut i världen, och som nu enligt artikeln sammankallat vädermakterna för att driva de fattiga i fördärvet. Och vem som är skyldig till detta står för Andreas Malm glasklart:
Låt oss stoppa ett ögonblick vid denna anklagelse. Anklagelsen har två delar, den om koldioxid och den om kapitalism.
Koldioxid
Det finns mycket som tyder på att växthusgaser (inte nödvändigtvis bara koldioxid) bidrar till en uppvärmning av planeten. Dock kommer naturkatastrofer att drabba fattiga, växthuseffekt eller inte. Men koldioxidanklagelsen är inte uppenbart grundlös i alla fall.
Kapitalism
Det är inte kapitalism som skapar koldioxid. Det är industrialism, baserad på fossila bränslen. Kapitalism är ett sätt att lägga samman resurser för att utföra saker. Har ingenting med koldioxid att göra i sig. Kommunister t ex var rätt bra på att använda resurser de också. Kapitalism fungerar bra utan fossila bränslen. Kapitalism är oöverträffat för att skapa välstånd och trygghet, för alla som får ta del av den. Den som inte tycker om kapitalism, tycker inte heller om människor.
De fattiga
Andreas Malm ställer sig aldrig frågan varför de fattiga är fattiga. Det finns idag ingen anledning att ignorera den kunskap som finns: Kapitalism ger rikedom. De fattiga är fattiga för att de inte får del av kapitalismen. Andreas Malm pratar om mayaindianers sluttande bon. Jag kan lova att de bona föröds lika mycket av ett regn som är växthusrelaterat, som av ett regn som inte är det. Det finns inget romantiskt över fattigdom. Om bostäderna inte klarar dessa påfrestningar måste såklart dessa människor bo bättre. Och det går att få dem att bo bättre. Med kapitalism. Det finns inget inneboende genetiskt som hindrar. De enda som tror det, är ju faktiskt rasister, även om många av dem själva inte tycks vara medvetna om det.
Sammanfattning
En stor del av våra intellektuella, och med intellektuella menar jag de som skriver på mediaplats och de som upplåter mediaplats, bär på en föreställningsvärld som inte matchar verkligheten. Man skriver om tunga frågor om skuld, utan att se de uppenbara sätt som finns att göra gott. Istället argumenterar man för, ja för vadå?
I Andreas Malms artikel finns det inget hopp, ingen lösning. Det är en depression satt i textformat. Men det finns lösningar, och goda lösningar. Av dessa syns inte ett spår.
DN Kultur fortsätter sin ökenvandring bland klantigt hopsatta känslomässiga och moraliska teman, utan kontakt med verkligheten. Samtidigt dör folk. Och då blir ju var den idémässiga skulden ligger, allt tydligare. Men jag tror inte att de som borde axla den skulden, kommer att darra och skämmas. Det är alltid någon annans fel.
Det är en artikel om skuld. Om en tung, oavvislig skuld, om lidande och död, och vem som bär ansvaret för detta. Det är anslaget i artikeln. Och med ett sådant sinistert anslag, bör den som drabbas av skulden, darra och skämmas.
Artikeln talar om koldioxiden som släppts ut i världen, och som nu enligt artikeln sammankallat vädermakterna för att driva de fattiga i fördärvet. Och vem som är skyldig till detta står för Andreas Malm glasklart:
"Det är koldioxidkapitalismen."
Låt oss stoppa ett ögonblick vid denna anklagelse. Anklagelsen har två delar, den om koldioxid och den om kapitalism.
Koldioxid
Det finns mycket som tyder på att växthusgaser (inte nödvändigtvis bara koldioxid) bidrar till en uppvärmning av planeten. Dock kommer naturkatastrofer att drabba fattiga, växthuseffekt eller inte. Men koldioxidanklagelsen är inte uppenbart grundlös i alla fall.
Kapitalism
Det är inte kapitalism som skapar koldioxid. Det är industrialism, baserad på fossila bränslen. Kapitalism är ett sätt att lägga samman resurser för att utföra saker. Har ingenting med koldioxid att göra i sig. Kommunister t ex var rätt bra på att använda resurser de också. Kapitalism fungerar bra utan fossila bränslen. Kapitalism är oöverträffat för att skapa välstånd och trygghet, för alla som får ta del av den. Den som inte tycker om kapitalism, tycker inte heller om människor.
De fattiga
Andreas Malm ställer sig aldrig frågan varför de fattiga är fattiga. Det finns idag ingen anledning att ignorera den kunskap som finns: Kapitalism ger rikedom. De fattiga är fattiga för att de inte får del av kapitalismen. Andreas Malm pratar om mayaindianers sluttande bon. Jag kan lova att de bona föröds lika mycket av ett regn som är växthusrelaterat, som av ett regn som inte är det. Det finns inget romantiskt över fattigdom. Om bostäderna inte klarar dessa påfrestningar måste såklart dessa människor bo bättre. Och det går att få dem att bo bättre. Med kapitalism. Det finns inget inneboende genetiskt som hindrar. De enda som tror det, är ju faktiskt rasister, även om många av dem själva inte tycks vara medvetna om det.
Sammanfattning
En stor del av våra intellektuella, och med intellektuella menar jag de som skriver på mediaplats och de som upplåter mediaplats, bär på en föreställningsvärld som inte matchar verkligheten. Man skriver om tunga frågor om skuld, utan att se de uppenbara sätt som finns att göra gott. Istället argumenterar man för, ja för vadå?
I Andreas Malms artikel finns det inget hopp, ingen lösning. Det är en depression satt i textformat. Men det finns lösningar, och goda lösningar. Av dessa syns inte ett spår.
DN Kultur fortsätter sin ökenvandring bland klantigt hopsatta känslomässiga och moraliska teman, utan kontakt med verkligheten. Samtidigt dör folk. Och då blir ju var den idémässiga skulden ligger, allt tydligare. Men jag tror inte att de som borde axla den skulden, kommer att darra och skämmas. Det är alltid någon annans fel.