Perssons ursäkter
Göran Persson sade följande i talarstolen i riksdagen i torsdags:
Göran Persson ville inte be om ursäkt under debatten, men pressades av Leijonborg att göra det. Och det är faktiskt första gången Persson ber om ursäkt! Håkan Jacobsson har kollat.
Göran Persson ville alltså inte be om ursäkt en enda gång för hanteringen av tsunamikatastrofen, men tvingades att göra det av Leijonborg. En rapport kommer alltså ut, som pekar ut Persson som huvudansvarig, och karln tänker inte ens be om ursäkt.
Vofför beter han sig på detta viset? För att förstå detta måste man sätta sig in i vänsterns psykologi. Som jag skrev om tidigare anser vänstern (politiker + väljare + journalister) att de borgerliga är onda, och att vem som helst i vänstern kan göra ett jobb, för alla i den är normala, och lika. Och då kan inte Persson hållas ansvarig, för ingen annan hade kunnat göra ett bättre jobb. Observera att detta sista argument används flitigt av vänstern, även om de inte redovisar den något märkliga resonemangskedjan som leder fram till ståndpunkten.
Faktiskt så börjar man hitta nyanser i vänsterns retorik. Persson säger faktiskt inte att Lejonborg är ond. Han säger i stället:
Dvs han säger att Lars Leijonborg är dum i huvudet. Och resonemanget blir då att Göran Persson är god för att han är normal (dvs vänster) och att Lejonborg inte förstår det, pga ett begåvningshandikapp.
Någon gång måste väl ändå vänsterns psykologi rämna? Eller åtminstone släppa greppet om folkmajoriteten.
Jag har gjort det flera gånger, och jag kan göra det en gång till så att Lars Leijonborg slipper sväva i okunnighet: Jag ber på mina egna vägnar och hela regeringens vägnar om ursäkt för de misstag vi gjorde under dessa dramatiska dagar.
Göran Persson ville inte be om ursäkt under debatten, men pressades av Leijonborg att göra det. Och det är faktiskt första gången Persson ber om ursäkt! Håkan Jacobsson har kollat.
Göran Persson ville alltså inte be om ursäkt en enda gång för hanteringen av tsunamikatastrofen, men tvingades att göra det av Leijonborg. En rapport kommer alltså ut, som pekar ut Persson som huvudansvarig, och karln tänker inte ens be om ursäkt.
Vofför beter han sig på detta viset? För att förstå detta måste man sätta sig in i vänsterns psykologi. Som jag skrev om tidigare anser vänstern (politiker + väljare + journalister) att de borgerliga är onda, och att vem som helst i vänstern kan göra ett jobb, för alla i den är normala, och lika. Och då kan inte Persson hållas ansvarig, för ingen annan hade kunnat göra ett bättre jobb. Observera att detta sista argument används flitigt av vänstern, även om de inte redovisar den något märkliga resonemangskedjan som leder fram till ståndpunkten.
Faktiskt så börjar man hitta nyanser i vänsterns retorik. Persson säger faktiskt inte att Lejonborg är ond. Han säger i stället:
och jag kan göra det en gång till så att Lars Leijonborg slipper sväva i okunnighet
Dvs han säger att Lars Leijonborg är dum i huvudet. Och resonemanget blir då att Göran Persson är god för att han är normal (dvs vänster) och att Lejonborg inte förstår det, pga ett begåvningshandikapp.
Någon gång måste väl ändå vänsterns psykologi rämna? Eller åtminstone släppa greppet om folkmajoriteten.