Omgivningen formar hjärnan

Glukokortioider som bildas under stress, slår ut hjärnceller och förstör inlärningsförmåga. Men den vuxna hjärnan  kan också skapa nya neuroner

Elizabeth Goulds forskning på halvapor visar att stress, dominans och andra negativa upplevelser har en direkt fysisk påverkan på hjärnan (vi får förmoda även hos primaten människa). På ett sätt är det ju självklart: Allt kan inte var elektriska signaler som pilar omkring i en statisk hjärna. Mycket av inlärning och påverkan måste ge fysiska avtryck. Goulds forskning börjar visa på hur stor denna fysiska påverkan kan vara.

Följande citat säger väldigt mycket:

The structure of our brain, from the details of our dendrites to the density of our hippocampus, is incredibly influenced by our surroundings. Put a primate under stressful conditions, and its brain begins to starve. It stops creating new cells. The cells it already has retreat inwards. The mind is disfigured. The social implications of this research are staggering. If boring environments, stressful noises, and the primate’s particular slot in the dominance hierarchy all shape the architecture of the brain—and Gould’s team has shown that they do—then the playing field isn’t level. Poverty and stress aren’t just an idea: they are an anatomy.

Man får väl förmoda att positiva händelser också kan ge en skjuts till hjärnan!