Nerbrand möter 14 ambassadörer
Sofia Nerbrand har skrivit en alldeles utmärkt artikel om Islamismen, diktaturer och västerlandet. Eftersom hela artikeln är bra är det svårt att lägga ut bara ett litet citat, men det här tycker jag är coolt:
Följande är också bra:
När jag kliver in i ambassadörens vardagsrum i den vackra sekelskiftesvillan är redan fjorton ambassadörer och chargés d’affaires bänkade i soffor i en halvcirkel: Iran, Irak, Syrien, Saudiarabien, Kuwait, Libanon, Marocko, Algeriet, Tunisien, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Malaysia, Turkiet och Indonesien sitter alla där i mörk kostym. Formellt representerar de stater där det bor uppåt en miljard människor, även om de inte företräder dem i praktiken eftersom de flesta är diktaturer.Så sant.
Följande är också bra:
Den västliga demokratin är ett ramverk som vi själva får fylla med sakligt och existentiellt innehåll. Detta innebär fantastiska möjligheter och kombinationer – men de liberala institutionerna och sekularism ger inte svaret på livets mening. Det är sådana här ”tunna identiteter” som utgör liberalismens akilleshäl: att den ger ett fritt liv, men inte svar på vad som är meningen med livet. Liberalismen kan därför upplevas som kall och principfast, som i denna Muhammedaffär.
Religion och totalitära idéer har däremot den försåtliga styrkan att de erbjuder människor svar på existentiella frågor. I krislägen, när man känner sig hotad eller i underläge, är det lätt att göra dessa ”tjocka identiteter” till de mest centrala. Just då – nu – är det som viktigast att hålla fast vid det liberala samhällets grundläggande värden.