Maskrosbarn, genetik och vad som är skadligt

I New York Times finns en väldigt välskriven artikel om skadeverkningar av barnövergrepp. Det finns forskning som pekar på att en genetisk skillnad på s k 5-HT-alleler, kan ge olika förutsättningar för hur illa psykiskt skadat ett barn blir av övergrepp. Det är en mycket läsvärd artikel, och väl värd de sex sidornas läsning den tarvar.

Dels har det gjorts (passiva) studier på människor, men även försök på apor där man direkt har gett apbarn en taskig barndom (inte med övergrepp utan genom att vara förnekade vuxenkontakt):

The middle-of-the-cage monkeys were raised by their mothers. The freaked-out ones at the back raised one another. After a few minutes, some of the peer-raised monkeys begin to dart forward. After a few more minutes, they settle in with the mother-raised group. But others never move from the back of the cage. According to Suomi, you could approach the cage a hundred times and each time see the same result.

Jag funderar på om den korta varianten av 5-HT-allelen har andra evolutionära fördelar, för annars borde den ju ha försvunnit ur genpoolen för länge sedan? En vild spekulation av mig är att den stärker inlärning, en annan är att den ger ängsliga barn, och ängsliga barn överlever sin barndom i högre grad än andra, men får betala priset senare.

Artikeln tar också upp vilken typ av upplevelser som ger psykiska skador på barn, och vilka som inte tycks ge det.