Recension: filmen "1200 Miljarder"
Igår såg jag ett demonstrationståg gå förbi på Sveavägen, en demonstration som bara några minuter senare urartade i krossade skyltfönster. Men när jag såg tåget var alla glada, och stämningen var hög. En ung man svingade en flagga, hoppade upp i en stolpe till ett trafikljus och poserade med en bengalisk eld i handen. Det såg rätt poetiskt ut. Mycket känsla. Mycket frihet. Mycket människa.
Just det där att hitta den mänskliga ingången på saker och ting, har varit svårt för de som är mer borgerligt och frihetligt lagda. Ibland känns det som vänstern har haft monopol på det emotionella perspektivet. Det är därför en stor glädje att se en film som Martin Borgs 1200 Miljarder.
Filmen börjar med att Borgs tatuerar in beteckningen på den avdelning på Huddinge sjukhus som botade honom från cancer. Här formar han ett starkt band mellan sig själv och skattepengar. Han har på ett mycket konkret sätt fått uppleva vad skattepengar kan åstadkomma.
Det ger en grundton till filmen, ett anslag om liv och död. Borgs drar dock inga fler växlar på det, utan filmen fortsätter sedan med att bland annat visa på skattepengar som inte används på ett vettigt sätt, och hur makthavare försöker försvara detta. Jag tror att dennna film tematiskt sett kommer att vara stilbildande, och att en ung generation dokumentärfilmare kommer att gå vidare i dess spår, för det går att slå mycket hårdare mot ineffektivitet och brist på resurser i sjukvården än vad Borgs valt att göra. Borgs har en positiv grundton, och väljer att förlöjliga onödigt slöseri snarare än att gräva ned sig i det lidande (genom sned resursfördelning) som detta slöseri orsakar.
Filmen lider av dåligt ljud i början: En kombination av dålig ljudupptagning och dålig mixning. Det bättrar sig dock efter ett tag. Filmen jobbar med skakiga, något gryniga bilder, snabbt växlande mellan färg och svartvitt, med många inklippta upprepningar, ackompanjerat av effektiv svensk rap.
Sammanfattningsvis tycker jag att detta är en viktig film, en nödvändig film, och en film som öppnar för efterföljare i samma genre.
Uppdatering 2006-05-03
Fler som recenserar filmen:
2006-05-05 Fler:
Just det där att hitta den mänskliga ingången på saker och ting, har varit svårt för de som är mer borgerligt och frihetligt lagda. Ibland känns det som vänstern har haft monopol på det emotionella perspektivet. Det är därför en stor glädje att se en film som Martin Borgs 1200 Miljarder.
Filmen börjar med att Borgs tatuerar in beteckningen på den avdelning på Huddinge sjukhus som botade honom från cancer. Här formar han ett starkt band mellan sig själv och skattepengar. Han har på ett mycket konkret sätt fått uppleva vad skattepengar kan åstadkomma.
Det ger en grundton till filmen, ett anslag om liv och död. Borgs drar dock inga fler växlar på det, utan filmen fortsätter sedan med att bland annat visa på skattepengar som inte används på ett vettigt sätt, och hur makthavare försöker försvara detta. Jag tror att dennna film tematiskt sett kommer att vara stilbildande, och att en ung generation dokumentärfilmare kommer att gå vidare i dess spår, för det går att slå mycket hårdare mot ineffektivitet och brist på resurser i sjukvården än vad Borgs valt att göra. Borgs har en positiv grundton, och väljer att förlöjliga onödigt slöseri snarare än att gräva ned sig i det lidande (genom sned resursfördelning) som detta slöseri orsakar.
Filmen lider av dåligt ljud i början: En kombination av dålig ljudupptagning och dålig mixning. Det bättrar sig dock efter ett tag. Filmen jobbar med skakiga, något gryniga bilder, snabbt växlande mellan färg och svartvitt, med många inklippta upprepningar, ackompanjerat av effektiv svensk rap.
Sammanfattningsvis tycker jag att detta är en viktig film, en nödvändig film, och en film som öppnar för efterföljare i samma genre.
Uppdatering 2006-05-03
Fler som recenserar filmen:
2006-05-05 Fler: