Ormskräck kan ligga bakom vår goda syn
En del människor har ju fobi för ormar, och det kanske inte är så konstigt. Ormar tycks ha varit en av våra allra äldsta fiender. Forskare har nu börjat fundera på varför vissa primater och andra däggdjur har gott närseende med god detaljrikedom och många färger, medan andra inte har det. Primater som inte har eller under evolutionen haft ormar i sin närhet, har sämre närsyn (lemurer på Madagaskar, nya världens apor).
Man har tidigare kopplat god närsyn till skicklighet i händerna att kunna greppa och manipulera saker, men det ser nu ut som om dessa saker, god syn och flinka händer, inte har utvecklats i samband med varandra. Den goda synen har neurologiskt sett starkare kopplingar till våra hjärnors system för fara.
Det tycks snarare som om synen kan ha ett samband med om man i evolutionen varit utsatt för hot från ormar. Ormar är det enda farliga rovdjur som kunnat ta primater, som man inte har nytta av att identifiera på avstånd, t ex med hjälp av dess rörelser. Faktum är att ormar på avstånd inte utgör någon fara alls. Ormhotet är 100 miljoner år gammalt om man ser på fossil av däggdjur och ormar med passande storlek. Giftormar kom dessutom för 60 miljoner år sedan och ökade faran. Ormar är farliga i vår absoluta närhet, där de kan ligga orörliga och kamouflerade. Det har därför utvecklats ett gott närseende hos de primater som måste kunna upptäcka ormar.
Allt detta en hypotes av Lynne Isbell, professor i antropologi vid UC Davis, hittat via den ständigt intressanta Science Blog.
Uppdatering 2006-07-26
John Hawks går igenom hypotesen pedagogiskt och grundligt.
Man har tidigare kopplat god närsyn till skicklighet i händerna att kunna greppa och manipulera saker, men det ser nu ut som om dessa saker, god syn och flinka händer, inte har utvecklats i samband med varandra. Den goda synen har neurologiskt sett starkare kopplingar till våra hjärnors system för fara.
Det tycks snarare som om synen kan ha ett samband med om man i evolutionen varit utsatt för hot från ormar. Ormar är det enda farliga rovdjur som kunnat ta primater, som man inte har nytta av att identifiera på avstånd, t ex med hjälp av dess rörelser. Faktum är att ormar på avstånd inte utgör någon fara alls. Ormhotet är 100 miljoner år gammalt om man ser på fossil av däggdjur och ormar med passande storlek. Giftormar kom dessutom för 60 miljoner år sedan och ökade faran. Ormar är farliga i vår absoluta närhet, där de kan ligga orörliga och kamouflerade. Det har därför utvecklats ett gott närseende hos de primater som måste kunna upptäcka ormar.
Allt detta en hypotes av Lynne Isbell, professor i antropologi vid UC Davis, hittat via den ständigt intressanta Science Blog.
Uppdatering 2006-07-26
John Hawks går igenom hypotesen pedagogiskt och grundligt.