Rapport från Plonekonferens i Neapel 2007

Den 10-12 oktober var det plonekonferens i Neapel, följt av tre dagars sprints. Det är inget understatement att säga att "alla var där": De som skrivit Plone från början (Alexander Limi, Alan Runyan, Vidar Andersen) de som skrivit böckerna som används om Plone (Andy McKay, Martin Aspeli), Zope3 (Philipp von Weitershausen)  och även en av skaparna av den underliggande applikationsservern Zope (Paul Everitt), plus en massa andra profiler i Plone community.

Första dagen var vädret lite dåligt:

Men de följande dagarna var det bra. Det är Vesuvius man ser på bilderna, vy från kvarteret vi bodde i:

Dock hade vi bara fönster mot gården.

Vi var nog faktiskt bortåt 400 stycken på konferensen. Denna skylten såg därför lite dråplig ut när vi kom:

Under tre dagar kördes fyra parallella serier med talks som man kunde hoppa mellan. Alla talks hade en kameraman avsatt att filma, och en ljud- och bildtekniker. Det innebär att alla talks ska finnas on-line om några veckor. Dessutom filmade och streamade Mr Topf alla talks som han gick på, och de finns att ladda ned någonstans, tyvärr oklart var i skrivande stund. Konferensen var väster om Neapel i Città della Scienza ("vetenskapsstaden"), och det tog en stund på morgonen att ta sig dit med buss.

De flesta deltagare var från Europa, men en försvarlig mängd amerikaner och latinamerikaner hade också tagit sig dit samt en indier och en sydafrikan. 4 svenskar boende i Sverige kunde jag hitta, samt exilsvensken och konferenstalaren Lennart Regebro. Det var med andra ord en rätt dålig uppslutning från Sverige.

I slute av varje konferensdag finns det plats för lightning talks och Birds of a Feather-sessioner. Lightning talks är 7-minuterspresentationer som förbereds direkt under konferensen. Det är en möjlighet att få tala om något som man kommit på eller upptäckt utan att lägga beslag på en hel avdelning i schemat.

Birds of a Feather är reserverad plats för deltagare som råkat på varandra på konferensen och vill diskutera något djupare. Jag var med i den session som handlar om att använda Plone för att knyta samma forskarnätverk (jag börjar just utveckla ett sådant projekt). Här en bild från vår session:

Efter konferensen fanns det tre dagar avsatta för sprints, fortfarande i samma byggnad. Sprints är när ett gäng utvecklare samlas och tillsammans försöker knäcka speciellt svåra problem, eller äntligen bli klara med någon release. Sprints fungerar numera också som utbildningar, då många som vill sprinta måste lära in sig på rätt mycket innan de kan börja. Jag sprintade med Zest software, om att förbättra deras produkt eXtremeManagement.

På bilden till vänster Jean-Paul Ladage, bakom honom Maurits van Rees, på höger sida Reinout van Rees, alla från Zest, och bakom Reinout sitter Harald Friessnegger från Webmeisterei . De två tomma stolarna representerar Chris Shenton från Nasa och mej. Eftersom Zest redan visste ganska väl vad de vill ha, fick jag bidra med programmering. Chris och jag parprogrammerade mycket och vi fick på så sätt en genomkörare av buildout, Plone 3 portlets, portlet unit testing med mera.

Vi var sammanlagt 140 deltagare som sprintade, och om man antar att varje grupp var av ungefär vår storlek så inser man hur många projekt som var igång. Alla var dock inte kvar alla dagarna.

Arrangörerna hade sett till att det fanns nog med vägguttag, men hade inte räknat med så många deltagare som 140 på sprintsen. Därför krävdes stor uppfinningsrikedom om var man skulle få plats. Vi hittade bra platser i ett klassrum med vägguttag, men efter en paus upptäckte vi att någon tagit alla våra stolar... På bilden ovan har vi lagt beslag på receptionsborden på undervåningen, men gruppen i bakgrunden har just "snott" ett av våra bord, så vi sitter lite trångt. Trådlöst Internet fungerade bra nästa hela tiden.

Det var som sagt många sprints igång. Godefroid Chapelle tog sin grupp ut i solen ibland:

Konferensen var utmärkt arrangerad, och en stor eloge till Abstract Consulting och alla sponsorer.

Och hur var då Neapel? Jag måste tyvärr säga att staden är sliten.
Neapel ligger på plats 94 av Italiens 103 ekonomiska regioner, och det märks. Vi bodde i en bra lägenhet i ett bra kvarter direkt vid havet i centrala Neapel, i området Santa Lucia. Men redan ett kvarter in så börjar det bli slitet. Fjärde dagen hittade vi stadsdelen Chiaia som var lite mindre sliten. Staden har också ett sop-problem.

Människor var inte heller speciellt glada att se oss. På bussen fick man blickar som sade ungefär "Vad gör ni här?", en slags blandning av förvåning och olust. Det innebär inte att det inte också fanns många trevliga, men skillnaden mot andra delar av Italien jag varit i, var markant. Neapel har få turister om man betänker stadens läge med Capri, Pompeji och Herculaneum alldeles i närheten, och ännu färre invandrare (1,3%). Det finns samma individualism och frejdiga körstil som i andra delar av Italien, men mer uppskruvat och, om jag får generalisera, utan glädje, syntes det som. Det finns liksom en allestädes underliggande irritation. Jag talar italienska tillräckligt bra för att göra mej förstådd, men det var ändå något som fattades.

Här några bilder från en kvällspromenad och fika:

Sidogata till via Toledo.

Interiör i ett kafé.

Samtal i Kafét

Sista kvällen.

Sista kvällen tog en av arrangörerna ut oss på restaurang i den spanska kvarteren. Allsköns mat kom in och serverades ut i en ständig ström, vin- och vattenflaskor byttes ut och ersattes med nya, och efter maten sattes flaskor med grappa och cognac ut. Kostnad? 15 Euro per skalle. Gott och billigt.

Det här var kvällen efter sista sprintdagen, och alla var inte kvar (även om vi hade ett bord till med folk). Det är många amerikaner i sällskapet, som ju inte gärna flyger över Atlanten för bara några dagar. Istället skulle många av dem fortsätta med Pompeji och andra sevärdheter i några dagar innan de vände hem.

Men det var också under sista kvällen som den här konstiga känslan med Neapel ställdes på sin spets. Plötsligt börjar restaurangägaren spela temat till gudfadern på sin mobiltelefon. Sedan jagar han runt en äldre man i restaurangen genom att örfila honom på huvudet. Spektaklet vara i några minuter. De äldre mannen tycker uppenbart att det är obehagligt (det gör ju ont om inte annat) men stannar skrattande kvar. Det var lite som något man skulle se på högstadiet.

På natten vände vi sedan hemåt från en bar, då en bil i princip försöker köra över oss. Det är ganska uppenbart att detta görs med vilje, för att sätta skräck i oss och sätta sig i respekt. Många i sällskapet blir skärrade och förbannade och visar fingret efter bilen, som då stannar och nu ska backa över oss(!).

Konferensen var väl arrangerad, men jag kan inte rekommendera Neapel, vare sig som turistmål eller konferensort. En alltför stor del av befolkningen har ett horn i sidan till resten av världen.

Plones framtid känns däremot ljus. Det var många seriöst brighta människor på konferensen. Dessutom börjar Plone få seriös spridning: Novell berättade om hur de gick över på Plone, och CIA:s sajt kör ju Plone.