Finanskrisen, dålig kontakt med verkligheten, känslor och planer som går i kras

Finanskrisen blir allt värre. I denna text kommer ett antal mer eller mindre färdiga funderingar om detta. För en mer pedagogisk artikel se här på denna blogg.

På The Economists webbsajt så publicerades igår en räcka artiklar som visar på det allvarliga i läget. Omslagsbilden på pappersupplagan visar en jordglob i fritt fall (falla vart i rymden? kan man ju då i och för sig undra).

Om man läser dessa artiklar, eller andra för den delen, så är det inte alldeles lätt att förstå vad som händer: Det finns många begrepp som svischar omkring och det finns inga modeller som på ett enkelt sätt fångar vad som har hänt. Det rasar på börserna.

På ett sätt är detta inte så konstigt att det är svårt att förstå, finans & ekonomi är inte vetenskap eller ingenjörskonst, och det är konceptuellt sett inget välstädat område. Inom samhällsvetenskaperna så är det ju känt sedan länge att folk i princip bara kan tycka saker till höger och vänster, och att det alltid är mycket lättare att förklara vad som har hänt, än att kunna förutsäga det.

Man bör alltid vara misstänksam mot förklaringsmodeller som dyker upp i efterhand. Risken är stor att de bara är deskriptiva, och därför inte har så mycket värde när det gäller att skåda in i framtiden. Historiefacket lider av samma problem. Och det är åtminstone i historiefacket inte så mycket att göra åt, då man ju har ambitionen att förklara skeenden som är så komplexa att de inte går att reducera till enkla modeller. Istället för en förklaring får man en krönika.

Det finns två böcker som jag kommer att tänka på i detta sammanhang: Nicholas Nassim Talebs "The Black Swan" och den svenska boken "Ska du hänga med år 2000?"av Lars Olenfeldt Den senare boken var såvitt jag vet självfinansierad av författaren och gick ut i liten upplaga på 90-talet. I den svarta svanen talas om Extremistan och Mediocristan. Mediocristan är den gamla förutsägbara världen, och Extremistan är den nya, kaotiska, där små förändringar kan leda till stora konsekvenser: Man kan tjäna massor av pengar eller inga alls eller hamna i skuld, och det är svårt för att inte säga omöjligt att veta vad ens arbetsinsats kommer att leda till.  I boken "Ska du hänga med år 2000?" så visar författaren på tre landskap: Ett alldeles platt, där vad man gör (flyttar sig i landskapet) inte gör någon skillnad, ett extremt taggigt alplandskap där minsta förflyttning leder till en kraftig topp eller dal, och till sist ett milt böljande landskap där det är lätt att flytta sig till bättre nejder. Befinner vi oss nu i ett alplandskap?

Förklaringar

Man vill  ju gärna förstå, och försöka hitta några centrala begrepp som kan förklara vad som hänt och vad som händer. Så låt mig försöka göra detta.

Varför är marknaden så känslosam?

Vilket djur tycker du är mest känslosamt, hund eller katt? Fundera på det innan du läser vidare.

Marknaden och känslor

Chansen är rätt stor att du valde hund. Hunden är ett flockdjur, och sannolikheten är stor att hundars känslosamhet är rationell, i den mening att den gör nytta i verkligheten. Annars hade evolutionen tagit bort den. En hypotes bland evolutionspsykologer är att känslor används för att koordinera "moduler" i hjärnan, dvs känslor har en koordinationsfunktion (jag har skrivit om det här). Känslan hjälper att få hjärnans olika moduler att dra åt samma håll.

På samma sätt kan man ju gissa att känslor används för att koordinera en flock hundar. Marknaden består av ett antal självständiga aktörer som samarbetar, och kan nog därför ses som en flock. I så fall kanske vi får vänja oss vid att marknaden är känslosam. Och det beror på att planer skapas och går i kras, se nedan:

Planer som går i kras

Hur kan det komma sig att en bubbla får sådan fantastiskt stora efterverkningar? Jo det beror på att systemet är inflexibelt: När någon tillgång skrivs ned ett antal procent så går många planer i kras.

Varför gör de det? Jag tror det beror på att ekonomi, framför allt vad gäller förväntningar på framtiden, bygger på planer. I olika nyhetsmagasin om ekonomi så kan man höra om priset på platina, spannmål etcetera. Priserna varierar kontinuerligt, men egentligen så är de bara avtryck av planer: Det finns en företagare som ska tillverka något och i sina beräkningar t ex behöver platina, och lite arbetskraft, och en marknad. När han gör dessa planer räknar han med ett visst pris på alltihopa, och om något blir mycket annorlunda än han har tänkt, så går planen i kras. Det är svårt att göra en lite mindre plan, eftersom projekt som man hittar på ofta inte är skalbara. När ett projekt går i kras så kommer också andra projekt som bygger på detta projekt också att gå i kras.

Ännu värre kan det faktiskt bli om planerna görs av rena finansaktörer, för då finns det ju inget konkret att skala mot. Man kan ju som finansaktör anses sig vara skyddad mot det genom att ha många kontrakt som ser olika ut osv. Det är ju vad banker gör. Men om finansvärlden blir för tätt kopplad av för många kontrakt, så har man gjort en plan som är lika beroende på exakta förutsättningar som företagarens, plus att man inte kan skala ner planen, för den är för abstrakt. Företagaren skulle ju kunna byta platinat mot någon annan metall, eller göra någon ann justering som fortfarande skulle leda honom mot ett liknande resultat, men för en finansaktör finns det ingen sådan konkretion vad gäller faktiska produktions- eller tjänsteresultat.