Bister artikel i Economist om darwinism, feminism, socialism, status och kriminalitet

published Jan 03, 2009 12:24   by admin ( last modified Jan 03, 2009 12:24 )

I The Economist finns det en artikel om hur det naturliga urvalet kan användas som förklaring för:

  • Kriminalitet
  • Att kvinnor tjänar mindre än män
  • Att ett samhälle inte blir lyckligare av att bli rikare, och att de relativt fattiga har dålig hälsa
  • Att det finns rasism

 

I artikeln menar man att många av de saker vi tror går att ändra eller bota, i själva verket är uppkomna och skapade av det naturliga urvalet. I samtliga fall försöker man hitta rationella förklaringar, grundade på tesen att reproduktion är det viktigaste kriteriet för framgång. 

  • Vad gäller kriminalitet så menar man att detta kan vara en "rationell" respons hos unga män som tror sig inte kunna få reproducera,
  • vad gäller kvinnors löner så menar man att kvinnor över sin mest reproduktiva ålder inte behöver bevisa sitt genetiska värde med en hög lön och därför inte söker detta.
  • Vad gäller rikedom och lycka/hälsa menar man att det beror på den stress som låg social status ger, då den försämrar reproduktionsmöjligheterna
  • Vad gäller rasism att människan historiskt diskrimerat mellan "vi" och "dom" (men artikeln noterar att ras kan ersättas med något annat)

 

Jag tror att den här typen av resonemang kommer att få kraftigt genomslag i det allmänna medvetandet, och det potentiellt kan leda till stor oro.

A classic example is income. Women earn less than men. Or do they? In fact, younger women do not, or not much. A recent report by the Institute of Economic Affairs (IEA), a British think-tank, found that British women aged between 22 and 29 who were in full-time employment earned only 1% less than their male counterparts. This age group corresponds for many women to the period when they are single. Once they have found the best available mate, the calculation changes: a woman no longer needs to show of



Läs mer: Darwinian answers to social questions | Why we are, as we are | The Economist