Om finanskrisen igen

Jag försöker fortfarande få ett grepp på vad det här med finanskris är. Jag har haft på känn att det beror på att för många satt sina pengar på att framtiden ska se ut på precis ett sätt, men inte kunnat uttrycka det noggrannare. En finanskris borde ju vara en kris när det gäller att finansiera saker, dvs det finns inte pengar att göra saker för. Men vad är det, och vad innebär det? Man kan t ex inte köpa lastbilar, därför att dessa lånas det nästan alltid till, och ingen vill låna ut pengar.

Jaha, där har vi det. Ingen vågar låna ut pengar för de är inte säkra på att få igen dem. Är det så? Eller är det snarare så att risken i sig inte är så stor för banken, men banken "återförsäkrar" sig bakåt (hedgar) närhelst de lånar ut pengar, och det är det återförsäkringssystemet som har brakat ihop. Anledningen till att det har brakat ihop är att man inte längre har förtroende för de instrument som utgör det, dvs den kedja av kontrakt som finns. Dessa kontrakt är som ett slags vadslagningar om hur framtiden kommer att se. Marknaden har då gjort en kollektiv centrering av dessa på ett litet utfallsrum. Om man då plottar dessa i något slags histogram skulle man få en bellkurva som är väldigt hoptryckt till mitten, och när det verkliga utfallet sedan ligger en bit åt sidan så blir det väldigt många kontrakt som slår fel.

Men hur kan detta leda till att pengar försvinner? Jag antar att det beror på att man räknat hem för stor del av lånen som säkra (säg 90%). Det visar sig sedan att en mycket högre andel var osäkra än man trott, (säg 30%). Men det kan ju inte räcka för att ge en global finanskris!

Så det måste finnas något annat. På något sätt så amplifieras problemet. Det kunde vara lätt att säga att det är när problemet möter verkligheten, dvs när fler inte kan betala sin lån, så kan de inte konsumera eller nåt, men det räcker inte heller för att förklara, verkligheten är ju i motsats till ingångna finansiella kontrakt, enormt anpassningsbar.

Istället så måste amplifieringen nog ske genom att med hjälp av instrument gör samma vadslagning flera gånger, utan att gå vägen via verkligheten. Det är väl det som kallas leverage. Man gör en investering, sedan belånar man dem så att man kan göra mer av samma investering, belånar den, osv. Aha, det är så man gör för att sätta allt (och mer därtill) på ett exakt utfall av framtiden!

Jaha nu tror jag att jag förstår. Finanskrisen beror på leverage möjliggjord av en samsyn och flockmentalitet. Komplicerade finansiella instrument har gjort att folk inte fattat detta. Och när en svart svan kommer, eller när bara en tillräckligt störning inträffar, då brakar det. Pengarna fanns aldrig. De var funny money. Motivationen att jobba med hög leverage är att man kan ta en procent i kommission som i faktiska tal till slut blir enorm.

Med hedging har man byggt in "knutar" i det finansiella systemet, knutar som inte klarar förändring. De tornar upp sig som berg hotar att kollapsa över det finansiella landskapet, så snart marken sätter sig lite.

För en mer pedagogisk bloggpost på denna blogg, se finanskrisen förklarad.