Kommunismen släpper inte sitt grepp

Recensenten Dan Jönsson anmäler en bok på DN, "In Defense of Lost Causes" av Slavoj Zizek. Recensionen handlar bland annat om att det där med kommunism och andra totalitära ideologier ändå ger hopp. Dels återgett som sammanfattningar av vad Zizek skriver men också i Jönssons slutkläm:

Det är den stora skillnaden, den stora uppgiften. Krisen är inte en gräns, utan en öppning.

Jönsson återger Zizek:

Även om det är ett obestridligt faktum att nittonhundratalets revolutionära experiment mynnade ut i några av seklets mest mardrömslika misslyckanden, skriver Zizek, så är det inte hela sanningen. I den revolutionära politiken rymdes nämligen också ett verkligt befriande moment, utan vilket all politisk fantasi går förlorad. Kommunismen visade trots allt att det är möjligt att förverkliga en annan ordning. Vad Zizek vill hävda är helt enkelt att en vänster som på allvar vill bryta sig ur dagens postpolitiska dödläge aldrig kan räkna med att slippa undan risken för framtida misslyckanden. Som han säger med ett berömt Beckettcitat: ”Try again. Fail again. Fail better.”

Jag undrar vad det är som gör att en del som kallar sig intellektuella så gärna vurmar för totalitära ideologier, vare sig som recensenter eller författare. Min bäste hypotes är att de ser sig som en del av en stark intellektuell tradition, och när de inte får sin plats i solen så vill de ha ett annat samhällssystem som de tror ger detta. Se min text "Pinter & intellectuals of Europe" för mer om detta.

En bildtext till recensionen lyder:

Kommunismen gav inte precis lycka åt alla men borde försöka igen, menar Slavoj Zizek

Den texten är så rolig att den kan vara ett försenat aprilskämt.

Läs mer: Slavoj Zizek: ”In Defense of Lost Causes” - DN.se