En delförklaring till kommunistisk tro
Bland en del salongskommunister i Sverige är det populärt att klä sin kommunistiska tro i kläderna av ett uppror mot det patriarkala förtryckarsystememet, symboliserat av deras egen familj som de växte upp i. Men tänk om upproret inte är ett uppror, utan ett letande efter ett substitut, något annat att lyda?
Konsekvensen blir ett ofullständigt uppror, för att inte säga ett misslyckat uppror, en oförmåga till verklig frigörelse.
Kristian Gerner recenserar tre böcker om Sovjetunionen och underrättelseverksamhet. Om den brittiska sovjetspionen Kim Philby:
Borovik hävdar att Philby förutom kärleken till kommunismen och till Sovjetunionen präglades av sin auktoritära uppfostran. Han bröt förvisso med fadern, men präglades av ”undergivenhetsfaktorn”. Han behövde alltid en ledare som han kunde underkasta sig och tro på utan förbehåll. Philby var en sekulariserad men ändå religiös människa med kommunismen som tro, Sovjetunionen som paradiset och behov av en fadersgestalt att se upp till.