Recension: Musik av Ricardo Lemvo

Beväpnad endast med ett Spotify-konto och med skraltig kunskap om salsamusikvärldens artister, var det dags att sätta ihop en kollektion med dansant salsamusik. Efter mer eller mindre kreativa sökningar och ett antal genomlyssningar hade dammet lagt sig och av de 40 eller så låtar jag hade valt ut var hälften av Ricardo Lemvo och hans band Makina Loca.

Lemvo gör salsamusik som det är omöjligt att inte bli glad av. Musiken är välproducerad och hela bandet har ett sinne för rytm som gör att en gedigen, närmast muskulös, rytm flödar genom låtarna. Lemvos röst har en tröghet som om hela kroppen måste röra sig i position för att frambringa fraseringen; det är så uppenbart musik att dansa till. När blåssektion kommer in är den snyggt mutad, vilket förutom att det är väldigt vackert gör att man slipper få så hårda ljudstötar från högtalarna på dansgolvet, när blåset kommer in.

Den första låt jag hörde var Africa Havana Paris, som fortfarande efter några dagar är en favorit. Lemvos musik är  afrikainfluerad (Lemvo är från DR Kongo med Angolansk bakgrund och bor i Los Angeles i USA), men hans passion är uppenbart kubansk musik.

En ännu mer uptempo-låt är Kasongo Boogaloo, och en lugnare är Serenata Angolano. Lemvo sjunger på en måängd språk. Spanska naturligtvis, men även portugisiska, kikongo och på senaste skivan tydligen även på turkiska.

A long-time fan of Cuban music and traditional salsa as embodied by Johnny Pacheco, Lemvo moved to the USA at age 15 to pursue his studies[1]. His mixture of languages (Spanish, Lingala, Kikongo, French, Portuguese and English) and his keen sense of rhythm made him a favorite of dancers throughout North America, Europe, Latin America, and Africa.