Den ekonomiska krisen förklarad som saga

Just nu diskuteras det hur man ska fördela vem som ska betala för krisen. Det är dock viktigare hur man tar sig ur den.

Låt oss anta att man har en liten by med tre invånare. En person sköter jordbruket, en gör verktyg till jordbruket och en är allt-i-allo. Bredvid byn ligger en likadan by.

I vår lilla by så producerar alla något av värde. I början så halvsvalt alla men då kom verktygsmakaren på ett bättre arbetsverktyg till jordbrukaren, så nu är alla mätta. Man kan säga att med det nya verktyget så växte ekonomin.

En dag kommer en resande försäljare till byn. Han har ett som han säger magiskt preparat som dubblar avkastningen på jordbruket vid nästa skörd. Alla väljer att tro på detta. Då inser plötsligt de tre i byn en sak: De är visserligen mätta nu, men det de alltid lustat efter är lakritsremmar. Så de går till grannbyn (som också har tre invånare) och säger:

"Vi kan nu täcka era matbehov nästa år också. Det enda ni behöver göra är att istället producera lakritsremmar, som vi kan äta sedan"

Vad som har hänt nu är att ekonomin i de två byarna är överhettad. Det är nämligen så att det magiska preparatet inte fungerar. Men alla är jätteoptimistiska om framtiden. Ur psykologisk synvinkel skulle man kunna säga att de är maniska.

Hösten kommer, och skörden blir inte större än vanligt. Men grannbyn har producerat en massa lakritsremmar, men det finns ingen som vill köpa dem. De måste nu hitta något annat att göra som snabbt ger dem mat.

Och där var sagan slut!

Och vad har detta med vår verklighet att göra?

Observera att denna saga och denna modell inte talar om stödpaket, devalveringar, trycka valuta eller andra sådana saker som politiker talar om idag. Det är därför att de sakerna inte är viktiga. De är istället ofta skadliga.

Människor måste sluta producera sådant som inte värdesätts så högt längre, och börja jobba med det som behövs. Det är det hela. Glöm resten.

Desto fler hinder som ställs upp för människor att byta jobb och ju fler hinder det ställs upp för att organisera dessa jobb, desto svårare blir det. De länder som har mest hinder, minst kreativitet och minst organisationsförmåga kommer det att gå sämst för, och omvänt de som har

• Få hinder
• Hög uppfinningsförmåga
• Hög organisationsförmåga

...kommer det att gå bra för.