Fram för dags-ljus i tunnelbanan!

Under vinterns mörkaste månader får människor i Stockholm alldeles för lite dagsljus. Detta bidrar till depressioner och andra åkommor. Genom att installera ett rejält dagsljus i tunnelbanestationerna skulle man på vintern kunna mildra detta problem. Om man man riktigt vill lyxa till det kan man dessutom komplettera med smalstrålande belysning som hälper med D-vitamin.

Människan verkar aldrig riktigt ha anpassat sig helt och hållet till ett liv i den höga nord: Bristen på ljus under den mörkaste tiden påverkar oss negativt på flera sätt, dygnsrytmen kan få problem och vi vet att dålig dygnsrytm är skadlig. Man har i Norge också märkt att den norra delen av landet har mer depressioner på vintern än den södra.

I Stockholm har vi dock en för Sverige unik möjlighet att påverka allt detta. Vi har ett antal stora utrymmen, tunnelbanestationerna, där hundratusentals människor befinner sig varje dag. Och inte nog med det, dessa stationer är rikligt försedda med elektricitet som utan problem skulle kunna hantera mer belysning.

I första hand bör man se till att man får ett rejält dagsljus mitt på dagen under vintern. I andra hand kan man om man vill, installera belysning som ger UV-ljus, men eftersom UV-ljus har skadliga effekter bör det i så fall begränsas till spektrumet 295 - 300 nm, där kroppen har nytta av det för att producera Vitamin D.

Hur mycket lampor behövs det då?

Mycket lampor blir det. "Tänkte inte på det" frestas man väl att säga. Men det kan nog funka ändå, se under "Justeringar" nedan. Här ett överslag på en tiopotens när:

Enligt Wikipedia så ger en mulen dag 10'000 lux. Om man tittar på webbsidor som handlar om årstidsdepression så talar de också om 10'000 lux som en terapeutisk dos. Så låt oss ha det som mål. Vidare antas att all belysning går neråt, antingen direkt eller genom 100% effektiva reflektorer. En tunnelbaneperrong är ungefär 100m lång och säg 10m bred. Det ger 1000kvm.

Ett bra lysrör har en verkningsgrad på 100 lumen per watt. Lysdioder på marknaden kommer att nå dit och behöver inga reflektorer. En lux är sedan helt enkelt 1 lumen per kvadratmeter. Man kommer alltså då att behöva 100 watt lysrörseffekt per kvadratmeter. Vilket ger 100'000 watt per tunnelbanestation. Det finns lysrör att köpa i butik, som har 100W effekt. Så man behöver alltså 1000 lysrör per tunnelbanestation. Om man kan gruppera dem i armaturer med 8 i varje, säg 10 för enkelhetens skull, så blir det 100 armaturer per station. Man kan då ha tre rader med 30 armaturer, dvs en armatur var tredje meter ungefär. Det innebär i alla fall att det är fysiskt möjligt att installera det rent ytmässigt.

Värmeutveckling på 100kW blir ett problem. Om man har lysdioder kanske man kan använda fiberoptik, kombinerat med vattenkylning från fjärrvärmenätet.

Justeringar

Men, lysrör i taket är inte samma sak som en öppen himmel som går ner till horisonten, och man kan nog inte räkna med att folk går och tittar i taket. Alltså bör lamporna installeras längs en artificiell horisont, dvs längs väggarna, eller så väljer man att inreda stationerna med väldigt ljusa färger på väggarna, och riktar ljuset ditåt.

Sedan blir ju frågan, man stirrar ju inte på himlen en mulen sommardag och man promenerar ju inte heller dagarna i ända över öppna fält eller seglande på öppna havet utan man befinner sig ju ofta i stadsmiljö eller i skogig terräng, så man behöver kanske inte 10'000 lux längs väggarna för att uppnå en sommarlik ljusmiljö? Om man kan gå ner med en faktor 10 så blir projektet inte bara genomförbart utan tycks det mig dessutom ganska enkelt. 10 armaturer på en hel tunnelbanestation är ju ingenting, och måste nästan ligga i linje med vad som redan finns, vilket antyder att det inte är tillräckligt iofs.

Enligt Wikipedia så har f ö islänningar anpassat sig till föga solljus på vintern och visar inte samma korrelation ellan dagsljus, breddgrad och depression som i övriga Norden. En hypotes är att de har haft begränsat genflöde söderifrån.