Gammelmedia slipar knivarna
Det är många som retar sig på Carl Bildt - och av olika skäl. En del på vänsterkanten för att han är borgerlig - i vissa fall så som jag definierat det här skulle jag vilja hävda. Andra för att han inte gått kraftfullt nog in i t ex Darfurfrågan. Återigen andra för hans oljeaffärer. Jag kritiserade honom för det senare som utrikesminister i bloggregeringen i november förra året.
Det är som ett drev byggs upp, en sk koalition, där man inte är överens om varför Bildt skall gå, men att han ska göra det. Det senaste är att han inte borde blogga. Det är ett så infamt argument så jag vet inte vart jag ska ta vägen. För det första, den nya tekniken tillåter att man bloggar, och tar direktkontakt med andra människor. Bildt står på intet sätt oemotsagd i bloggosfären. Han får både mothugg på sin egen blogg, och på andra bloggar. Det är så bloggosfären fungerar. Ska Bildt inte få tala på möten? Kanske en gräns på mötenas storlek? Bertil Torekull kritiserar bloggens innehåll och själva bloggandet i sig. Jag har läst bloggen, och jag har inget att invända. Visst påstår han att beskyllningar om honom är fel, men varför får han inte bemöta dem? Ska en s k journalist sitta emellan och klippa sönder hans framställning? Är det mer objektivt? Ska inte någon få yttra sig i sin helhet? Och om någon gör det, får inte så många läsa det då, för då blir det fusk?
Torekulls invändning, liksom Per Svenssons är att Bildt kortsluter den granskande processen som medierna står för.
Jag brukar inte raljera på min blogg (även om Torekull anser att bloggande uppenbart inbjuder till raljerande), men tillåt mej skratta. Medierna har till stor del gjort sig till ett spektakel i så många år nu. Den information vi får om politik och omvärld är oftast så kraftigt vinklad, slentrianmässigt stiliserad och amatörmässigt hopsatt, att bloggosfären har kommit som en befrielse. Det innebär inte att det inte finns god journalistik, speciellt på t ex Svenskan, men Torekull, med den politiska hållning han har, bör ju ha noterat att hans röst vägt lätt mot TV och kvällstidningar. Har han glömt det?
Vi har haft:
Jag har varit lite aktiv i politiska sammanhang för ett antal år sedan, och har därför suttit med i diskussioner och omröstningar om vem som bör inneha en viss position. När jag läser Carl Bildts blogg så är en sak klar: Han jobbar häcken av sig. Jag gillar det.
Torekull skriver:
Signaturen "Mats Dagerlind" på Johanna Nylanders blogg påpekar en rolig sak:
Läs mer: "Utrikesministern pratar för mycket på bloggen"
Uppdatering 12:32 Det finns en diskussion på dn.se, men den är inte länkad från artikeln(!).
Det är som ett drev byggs upp, en sk koalition, där man inte är överens om varför Bildt skall gå, men att han ska göra det. Det senaste är att han inte borde blogga. Det är ett så infamt argument så jag vet inte vart jag ska ta vägen. För det första, den nya tekniken tillåter att man bloggar, och tar direktkontakt med andra människor. Bildt står på intet sätt oemotsagd i bloggosfären. Han får både mothugg på sin egen blogg, och på andra bloggar. Det är så bloggosfären fungerar. Ska Bildt inte få tala på möten? Kanske en gräns på mötenas storlek? Bertil Torekull kritiserar bloggens innehåll och själva bloggandet i sig. Jag har läst bloggen, och jag har inget att invända. Visst påstår han att beskyllningar om honom är fel, men varför får han inte bemöta dem? Ska en s k journalist sitta emellan och klippa sönder hans framställning? Är det mer objektivt? Ska inte någon få yttra sig i sin helhet? Och om någon gör det, får inte så många läsa det då, för då blir det fusk?
Torekulls invändning, liksom Per Svenssons är att Bildt kortsluter den granskande processen som medierna står för.
Jag brukar inte raljera på min blogg (även om Torekull anser att bloggande uppenbart inbjuder till raljerande), men tillåt mej skratta. Medierna har till stor del gjort sig till ett spektakel i så många år nu. Den information vi får om politik och omvärld är oftast så kraftigt vinklad, slentrianmässigt stiliserad och amatörmässigt hopsatt, att bloggosfären har kommit som en befrielse. Det innebär inte att det inte finns god journalistik, speciellt på t ex Svenskan, men Torekull, med den politiska hållning han har, bör ju ha noterat att hans röst vägt lätt mot TV och kvällstidningar. Har han glömt det?
Vi har haft:
- En kraftig socialistisk övervikt jämfört med folkopinionen, som gör att majoriteten av nyheter vinklas genom detta perspektiv. Se till exempel bloggen TT-kritik för uppslag.
- En förenklad världsbeskrivning där stories tvingas in i färdiggjorda mallar
- Ett kompisnätverk som gör att journalister som gjort bort sig poppar upp igen som gubben ur lådan
- Ett TV-kanal-monopol med tillhörande fackförening som gjort att samma personer sitter i 30 år och levererar nyheter
- Ett flockbeteende som påminner om en börsbubbla. Man agerar inte på fakta, utan för att andra gör det
Jag har varit lite aktiv i politiska sammanhang för ett antal år sedan, och har därför suttit med i diskussioner och omröstningar om vem som bör inneha en viss position. När jag läser Carl Bildts blogg så är en sak klar: Han jobbar häcken av sig. Jag gillar det.
Torekull skriver:
Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida?Tja, jag tycker att det vore mycket bra. En socialdemokrat, Margot Wallström har ju bloggat i många år.
Signaturen "Mats Dagerlind" på Johanna Nylanders blogg påpekar en rolig sak:
- Det går inte att kommentera Torekulls inlägg på DN.se.
Läs mer: "Utrikesministern pratar för mycket på bloggen"
Uppdatering 12:32 Det finns en diskussion på dn.se, men den är inte länkad från artikeln(!).