På den tiden vi bara hade masskommunikation och radiomonopol så spelades bara ny musik i pop- och rockprogrammen. Ett ständigt flöde av nyra poplåtar och rocklåtar strömmade ut från program som Discorama och Poporama. I USA talades det om payola, att radiostationer fick betalt för att spela musik som skulle sälja. I Sverige fick man ha en rätt hög skivkonsumtion för att hänga med i det ständigt nya, hippa utbudet.
När sedan reklamkanalerna kom, förändrades det eterburna medielandskapet (vad sägs om den metaforen!) totalt. Nu spelar radiostationerna bara det som folk vill höra, nämligen gamla favoriter från olika perioder. Man behöver inte köpa någon ny musik.
Ännu mer frihet har kommit med Internet. Nu kan alla som har Internet så som en gigantisk melittatratt filtrera och bestämma vad som är värt att lyssna på. Och konvergensen är total,
- Linuxgrundaren Linus Torvalds klagar när hans fru inte kan se Rick Astley på datorn,
- Youtube servade upp enbart Rick Astley från sin hemsida under första april.
- Folk luras att se Rick Astley på youtube,
- men erkänner att de sedan tittar och lyssnar till slutet.
Så därmed är det avgjort: Musiken har nått sin evolutionära slutpunkt. Det enda man behöver lyssna på är Rick Astleys låt "Never gonna give you up".