Via slashdot hittade jag följande bloggpost som beskriver ett sätt att lura av folk pengar på Internet via deras kreditkort.

Det ska tydligen gå till så här

• Ett s k after-sale-företag kontaktar ett företag som säljer saker på Internet, och undrar om de kan få "hänga på" ett erbjudande till köparna på sajten, mot att sajten får 50% av intäkterna på dessa efterförsäljningar
• Koden från dessa after-saleföretag integreras på något i sajten
• När ett köp är gjort tar after-saleföretaget kod över och lagrar köparens kreditkortnummer och e-post, samt visar en webbsida som är svårbegriplig, men som någonstans gömt långt nere har en kryssruta som är ikryssad som indikerar att köparen går med på ett köp som upprepas t ex varje månad.
• Om besökaren navigerar bort från sidan triggas ett javascript som skickar iväg formuläret, fortfarande med rutan ikryssad
• After-sale-företaget skickar sedan en bekräftelse till "kunden", som är utformad på ett sådant sätt att den fastnar i spamfiltren.
• Två månader senare börjar  ett litet månatligt belopp att dras från köparens konto

WLI contacts on-line companies with affinity and cross-sell agreements. Basically, no one in their right mind would sign up for this crap (My previous company sold similar enhancements. They had a 98% profit margin.) So in order to get sales, WLI has to make agreements with companies who sell stuff you actually want. They will cut a deal with the company—after you complete your transaction, link to our site for a cross-sell opportunity and we will split any sales with you 50-50. To the legimate company, this is a hell of a deal. Free money even. All you have to do is add some code pages to your web site and in return you get 50% of the till. A lot of profit for no effort.

Läs mer: Caveat Emptor - Use of Credit Cards On-Line « The 12 Angry Men Blog

Ett argument från Intelligent Design-förespråkare är att om man slår sönder en klocka så kan den inte sättas ihop igen med evolution. Men det kan den. om man ger delarna egenskaper som att de får affinitet för varandra och därmed mer liknar den biologi vi är byggda av. Se filmen:

Tips från Lennart Regebro som inte har bloggat om det i skrivande stund.

På Dagens Nyheters framsida kan man just nu  (11:14) läsa följande text:

I själva artikeln är det rättat till:

Alltid kul med felskrivningar, vem skulle inte vara arg på sin hustrus man?

Läs mer: Pekade ut sin svärson som terrorist

Det är skillnad på den svenskspråkiga och engelska bloggosfären, En etta på intressant.se kan ge så lite som 50 hits. En twingly-post kan ge uppemot 1000 vid bra förhållanden.

Mikael Ståldal har förutom sin svenska blogg en teknisk blogg på engelska med låg postningsfrekvens. Men hans senaste bloggpost där kom upp på reddit, och vips fick han 10 000 träffar. Reddit är ungefär som intressant.se fast på engelska. Det finns flera underkategorier, och det är inte bara bloggposter som det länkas till.

Ibland funderar jag på att skriva mer på engelska, och potentiellt nå en större publik.

Mickes bloggpost? Den handlade om *nix och varför portar från 1024 och nedåt ska vara reserverade för rot.

Kioskvältare :-)

Ledaren för partiets exekutiva kommitté Andrej Vorobjov säger att “[han] inte är så sugen på att svara på frågor och sedan ställa frågor. /…/ Det sättet att föra fram information är ett väldigt svårt sätt att kommunicera.” Andrej Vorobjov anser att Enade Ryssland har “gjort allt rätt”. Enligt hans mening “påminner debatter mycket om demagogi”.

Läs mer: Gammal vanlig sovjetmentalitet, säger Ilja « Lindrig huliganism

They were able to manipulate a square with a hollow center that was 20 micrometers, or millionths of a meter, across - allowing them to demonstrate that even larger objects could be moved and rotated. Other test objects had dimensions of only a few nanometers, or billionths of a meter. Virtually all living cells come in sizes that fall within that nanometer-to-micrometers range and are thus subject to being manipulated by the system.

Läs mer: MIT develops 'tractor beam' for cells | Science Blog

Läs mer: John Hawks Anthropology Weblog : 2007 10

Let's use some common sense, here. Domesticated animals depend on humans to survive. They can't evade predators in the wild. But they aren't unhealthy by any measure, not compared to their wild counterparts. Depending on humans works. We depend on technology. It works. It has worked for two million years. It hasn't make us asymmetrical and stumpy.

Läs mer: John Hawks Anthropology Weblog : 2007 10

I alla fall i möss. En ingenjör funderade på vad det är som gör att människor och kroppsdelar med mycket action får kraftigare benstomme. Hans slutsats var att det är vibrationer. De starka signalerna från belastning vid t ex fotisättning är för kraftiga; det är istället de små vibrationerna under musklernas arbete som gör'et menar han.

Exeperiment med möss på vibrerande plattor tyder på att vibrationer bygger benstomme istället för fett. Det finns tydligen en negativ korrrelation och ett möjligt kausalt samband, mellan ben och fett.

All he does is put mice on a platform that buzzes at such a low frequency that some people cannot even feel it. The mice stand there for 15 minutes a day, five days a week. Afterward, they have 27 percent less fat than mice that did not stand on the platform — and correspondingly more bone.

Läs mer: Low Buzz May Give Mice Better Bones and Less Fat - New York Times

Återigen kan det se ut som om jag slumpat ihop orden i rubriken, men det här ska funka också - i alla fall på kaniner (den här gången, vad är det för fel på möss?):

Unlike "vectors" or "vaccines", Jennerex products replicate (multiply) themselves in cancer cells, leading to cancer cell destruction, while normal cells are left unharmed. Our products are activated ("turned on") by genetic pathways that are critical to the vast majority of human cancers, including common solid tumors such as lung, colon, prostate, breast, pancreas and melanoma. They employ a novel primary mechanism-of-action that is effective even against cancers that are resistant to standard therapies such as chemotherapy, small molecule tyrosine kinase inhibitors, antibodies and radiotherapy.

Läs mer: A Hope in Virotherapeutic Agents from Jennerex - Medgadget - www.medgadget.com

Det kan se ut som om jag slumpat ihop orden i rubriken, men tydlugen så ska det fungera, i alla fall på möss:

“In previous studies, we demonstrated that gene therapy can be both swallowed in liquid form and inhaled through a nebulizer prior to radiation exposure to protect healthy tissues from damage. In this study, we found that the same therapy administered intravenously also offers protection during exposure to whole-body irradiation.” Dr. Greenberger added that intravenous administration could potentially offer wide-reaching protection to the public in the event of a terrorist attack since experts believe a significant number of the population would die within 30 days of receiving a large dose of radiation to the entire body.

Läs mer: Intravenous gene therapy protects mice during whole-body radiation | Science Blog

With this new understanding of the vagus nerve’s role in regulating inflammation, scientists believe that they can tap into the body’s natural healing defenses and calm the sepsis storm before it wipes out its victims. Each year, 750,000 people in the United States develop severe sepsis, and 215,000 will die no matter how hard doctors fight to save them. Sepsis is triggered by the body’s own overpowering immune response to a systemic infection, and hospitals are the battlegrounds for these potentially lethal conditions. The vagus nerve is located in the brainstem and snakes down from the brain to the heart and on through to the abdomen. Dr. Tracey and others are now studying ways of altering the brain’s response or targeting the immune system itself as a way to control diseases.

Läs mer: Scientists discover a direct route from the brain to the immune system

Hittat via MedtVetTekt

Critics have silly arguments. For example, "How much fun would it be to watch a basketball game with 10 Michael Jordans?" Well, if you didn't want to at least maintain the fiction that every team is nearly equally competitive, you wouldn't have an NBA draft! For horses, since the point of racing is to get to the finish line fastest, you're not really promoting phenotypic diversity now, are you?

Läs mer: John Hawks Anthropology Weblog : 2007 10

John Hawks har lite synpunkter på kontexten till Bruce Schneiers tal om beta brain:

Schneier emphasizes our inaccurate assessments of small risks, proposing that we did much better in our "natural" habitat. I'm not so sure about that -- remember, I'm running a slow-moving series on risk. There's no particular reason to think that our assessments of ancient risks should have been accurate, since accurate risk assessment is not the same as fitness-maximizing risk assessment.

Läs mer: John Hawks Anthropology Weblog : 2007 10

This describes how to embed a Ploneformgen form into another page. It was was done on Plone 2.5 with PloneFormGen 1.1.3, so these tricks may not work for other versions.  If there is a simpler way of doing this, please enlighten me.

• The first scenario is this: to embed a Ploneformgen form directly into a page template
• The second scenario is: I have created a content type that is folderish, that simply collects all objects inside and renders them. One of these objects inside is a form folder. I wanted this to be rendered and shown inside my content type's page template.

The solution is the same to both problems.

 

 

The first problem was to make it render some HTML to be included in my page.

 

If you just want to embed the form directly into a template, this code is enough, you do it in one step:

<div tal:content="structure python: context.main_form_for_sending_mail.ww_pfgwrapper()"/>

The Ploneformgen object used above has the id "main_form_for_sending_mail".

Below is a simplified piece of code from the folderish content type. It simply collects all Form folders it can find inside of itself and renders them by calling a template on each of them

    def itemContents(self):
        items = self.contentValues(['FormFolder',])
        output = []
        for item in items:
            output.append(item.ww_pfgwrapper())
        return output

My folderish content type has a page template that calls itemContents:

<div tal:repeat="item python:here.itemContents()">
        <span tal:content="structure item"/>
    </div>

 

So what is that ww_pfgwrapper thing there in the python code? It is a page template that renders the form folder object for inclusion. There is already a page template coming with PloneFormgen that renders the form. It is called fg_base_view. It renders the whole web page with plone headers and footers, and that is not suitable inside a page. There is a macro in fg_base_view, but unfortunately for some reason this macro is defined as the whole template contents, and would still give the whole plone layout.

The solution turned out to be to make a copy of fg_base_view and call it something else, in this case ww_pfgwrapper.

ww_pfgwrapper is the same as fg_base_view with five major changes (the contents of the ww_pfgwrapper template is posted at the end of this article):

• It does not call the main macro
• It defines a portal variable (that got undefined by not calling main macro)
• It has none of the fill-slot stuff
• It has tal:omit-tag="" for the html and body tags
• It redefines the name of the edit_macro that is going to be used

Let's go through the reasons for these changes:

It does not call the main macro
Obvious. If that was called we'd get the plone layout once again embedded in the middle of a document.

It has none of the fill-slot stuff
The fill-slot attribute is also deleted, and all the stuff outside of the body element (save the html tag and the defines).

It defines a portal variable

Once the main macro is deleted there is no definition left for the portal variable. One needs to be put in:

portal python:here.portal_url.getPortalObject();

It redefines the name of the edit_macro that is going to be used

The macro responsible for setting the action attribute of the form, will set this attribute to the url + the name of the template. This does not work, even if we make ww_pfgwrapper into a .cpt file with an accompanying .metadata file, just like fg_base_view.  Go figure.

Instead we want the form to call the url + "/fg_base_view", because then it works. The template object responsible for defining the action attribute is called fg_edit_macros. That is the culprit that tacks on the template name last to the action attribute of the form. Make a copy of fg_edit_macros, call it ww_fg_edit_macros, and make a change in the ww_pfg_wrapper template near the top to use that template instead:

base_macros here/fg_edit_macros/macros;

is changed to:

base_macros here/ww_fg_edit_macros/macros;

We then make one small change in the new ww_fg_edit_macros template

tal:attributes="action python:getattr(here,'formActionOverride','') or here.absolute_url()+'/'+template.id"

is changed to:

tal:attributes="action python:getattr(here,'formActionOverride','') or here.absolute_url()+'/'+'fg_base_view'

That is, hard code "fg_base_view" in there, at the end.

After these changes the template ww_pfg_wrapper looks like this:

<tal:block
           define="errors options/state/getErrors | nothing;
                   Iterator python:modules['Products.Archetypes'].IndexIterator;
                   schematas nothing;
                   fieldsets python:['default'];
                   default_fieldset string:default;
                   fieldset default_fieldset;
                   fields python:here.fgFields(request);
                   portal_type python:here.getPortalTypeName().lower().replace(' ', '_');
                   type_name here/getPortalTypeName|here/archetype_name;
                   base_macros here/ww_fg_edit_macros/macros;
                   edit_template python:'%s_edit' % portal_type;
                   edit_macros python:path('here/%s/macros | nothing' % edit_template);
                   header_macro edit_macros/header | header_macro | base_macros/header;
                   typedescription_macro edit_macros/typedescription | typedescription_macro | base_macros/typedescription;
                   body_macro edit_macros/body | body_macro | base_macros/body;
                   footer_macro edit_macros/footer | footer_macro | base_macros/footer;
                   lockable python:hasattr(here, 'wl_isLocked');
                   isLocked python:lockable and here.wl_isLocked();
                   tabindex tabindex|python:Iterator(pos=7000);
                   css python:here.getUniqueWidgetAttr(fields, 'helper_css');
                   js python:here.getUniqueWidgetAttr(fields, 'helper_js');
                              portal python:here.portal_url.getPortalObject();
">

<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml"
      xml:lang="en"
      lang="en"
      xmlns:tal="http://xml.zope.org/namespaces/tal"
      xmlns:metal="http://xml.zope.org/namespaces/metal"
      xmlns:i18n="http://xml.zope.org/namespaces/i18n"
      i18n:domain="plone" tal:omit-tag="">




    
  <body tal:omit-tag="">
<br/>
<br/>
        <b tal:content="here/Title" class="documentFirstHeading">
          Title or id
        </b>:

		<p tal:replace="structure here/getFormPrologue | nothing" />
        <metal:use_body use-macro="body_macro" />
        <metal:use_footer use-macro="footer_macro" />
		<p tal:replace="structure here/getFormEpilogue | nothing" />



  </body>

</html>

</tal:block>

And now it works. The form folder can reside inside your folderish object, but it can also be at e.g. the Plone root, and be called by acquisition:

output.append(self.main_form_for_sending_mail.ww_pfgwrapper())

In this way, one can have one central form to embed in all, or some pages. And with acquisition it is of course possible to have different form for different parts of the site by placing Form folders by the same name (id) in different places.

Nu kan man snart ladda ned alla sina meddelanden från Gmail på sin dator. Ja, IMAP är ju till för motsatsen, men jag tänker använda detta för att äntligen göra en full backup av skickade mail. Mottagna har jag redan fixat.

Mitt konto har inte fåttt IMAP än, men det är nog bara en tidsfråga. De vågar nog inte rulla ut IMAP samtidigt på alla, när t ex Slashdot uppmärksammat vad som är på gång.

How do I enable IMAP? You can retrieve your Gmail messages with a client or device that supports IMAP, like Microsoft Outlook or Apple Mail. To enable IMAP in your Gmail account: 1. Log in to your Gmail account. 2. Click Settings at the top of any Gmail page. 3. Click Forwarding and POP/IMAP. 4. Select Enable IMAP. 5. Configure your IMAP client* and click Save Changes.

Läs mer: How do I enable IMAP?

Gatwick

Inget trådlöst Internet innan check-in, men massor av vägguttag. I departure area (eller vad det heter) , trådlöst Internet och fortfarande många vägguttag. Hade en 4 timmars försening. Om man går ut där lokalbussarna står så finns det en gräsplan med campingbord f ö.

Milano Linate

Trådlöst Internet finns efter check-in, enstaka vägguttag (typ 2, men jag fick ett). Provade inte innan check-in.

Rom Fiumicino

Svagt trådlöst Internet finns efter check-in, inga vägguttag (om man inte drar ur en sladd till en reklamskylt, men det gjorde jag inte). Provade inte innan check-in.

Uppdatering:

Arlanda

Kliniskt rent från vägguttag

Satt och tittade lite grann på det där med lounger på flygplatser. Kan man använda sådana utan att ha en dyr flygbiljett? Jo, det kan man, man kan t ex ha ett kort som ger en rätt att använda dem, oberoende av hur man flyger.

Först tittade jag på kreditkortet Diners Club, men de lounger de ger tillgång till ligger inte på de flygplatser jag skulle behöva dem på. Inga i London t ex.

Nä det som verkar gälla är Priority Pass. Då får man tillgång till de flygplatser där jag t ex varit senaste månaden (Gatwick, Arlanda, Milano, Neapel, Rom).

Hmmm, men varför vill jag ha en lounge? Jag vill kunna sitta ner och använda elström och Internet. Det är det hela. Fast ofta skulle jag mer behöva det vid gaten när det blir förseningar och sådant. Nja det är nog bättre att satsa på ett bra laptopbatteri och en riktigt bra antenn, istället för ett loungepass.

Och jag vet faktikst inte om alla lounger ger gratis Internet och el. Det vore ju lite snopet om de inte har det...

Popular Lounges Heathrow Airport Lounges | Gatwick Airport Lounges | Stansted Airport Lounges | Luton Airport Lounge | Birmingham Airport Lounges | Bristol Airport Lounges | Manchester Airport Lounges | Liverpool Airport Lounges | Glasgow Airport Lounges | Edinburgh Airport Lounges | Dublin Airport Lounges | San Diego Airport Lounges | Los Angeles Airport Lounges | Chicago Airport Lounges | Milwaukee Airport Lounges | JFK Airport Lounges | Sanford Airport Lounges | Miami Airport Lounges | Colombo Airport Lounges | Kuala Lumpur Airport Lounges | Bangkok Airport Lounges

Läs mer: Priority Pass.

Den 10-12 oktober var det plonekonferens i Neapel, följt av tre dagars sprints. Det är inget understatement att säga att "alla var där": De som skrivit Plone från början (Alexander Limi, Alan Runyan, Vidar Andersen) de som skrivit böckerna som används om Plone (Andy McKay, Martin Aspeli), Zope3 (Philipp von Weitershausen)  och även en av skaparna av den underliggande applikationsservern Zope (Paul Everitt), plus en massa andra profiler i Plone community.

Första dagen var vädret lite dåligt:

Men de följande dagarna var det bra. Det är Vesuvius man ser på bilderna, vy från kvarteret vi bodde i:

Dock hade vi bara fönster mot gården.

Vi var nog faktiskt bortåt 400 stycken på konferensen. Denna skylten såg därför lite dråplig ut när vi kom:

Under tre dagar kördes fyra parallella serier med talks som man kunde hoppa mellan. Alla talks hade en kameraman avsatt att filma, och en ljud- och bildtekniker. Det innebär att alla talks ska finnas on-line om några veckor. Dessutom filmade och streamade Mr Topf alla talks som han gick på, och de finns att ladda ned någonstans, tyvärr oklart var i skrivande stund. Konferensen var väster om Neapel i Città della Scienza ("vetenskapsstaden"), och det tog en stund på morgonen att ta sig dit med buss.

De flesta deltagare var från Europa, men en försvarlig mängd amerikaner och latinamerikaner hade också tagit sig dit samt en indier och en sydafrikan. 4 svenskar boende i Sverige kunde jag hitta, samt exilsvensken och konferenstalaren Lennart Regebro. Det var med andra ord en rätt dålig uppslutning från Sverige.

I slute av varje konferensdag finns det plats för lightning talks och Birds of a Feather-sessioner. Lightning talks är 7-minuterspresentationer som förbereds direkt under konferensen. Det är en möjlighet att få tala om något som man kommit på eller upptäckt utan att lägga beslag på en hel avdelning i schemat.

Birds of a Feather är reserverad plats för deltagare som råkat på varandra på konferensen och vill diskutera något djupare. Jag var med i den session som handlar om att använda Plone för att knyta samma forskarnätverk (jag börjar just utveckla ett sådant projekt). Här en bild från vår session:

Efter konferensen fanns det tre dagar avsatta för sprints, fortfarande i samma byggnad. Sprints är när ett gäng utvecklare samlas och tillsammans försöker knäcka speciellt svåra problem, eller äntligen bli klara med någon release. Sprints fungerar numera också som utbildningar, då många som vill sprinta måste lära in sig på rätt mycket innan de kan börja. Jag sprintade med Zest software, om att förbättra deras produkt eXtremeManagement.

På bilden till vänster Jean-Paul Ladage, bakom honom Maurits van Rees, på höger sida Reinout van Rees, alla från Zest, och bakom Reinout sitter Harald Friessnegger från Webmeisterei . De två tomma stolarna representerar Chris Shenton från Nasa och mej. Eftersom Zest redan visste ganska väl vad de vill ha, fick jag bidra med programmering. Chris och jag parprogrammerade mycket och vi fick på så sätt en genomkörare av buildout, Plone 3 portlets, portlet unit testing med mera.

Vi var sammanlagt 140 deltagare som sprintade, och om man antar att varje grupp var av ungefär vår storlek så inser man hur många projekt som var igång. Alla var dock inte kvar alla dagarna.

Arrangörerna hade sett till att det fanns nog med vägguttag, men hade inte räknat med så många deltagare som 140 på sprintsen. Därför krävdes stor uppfinningsrikedom om var man skulle få plats. Vi hittade bra platser i ett klassrum med vägguttag, men efter en paus upptäckte vi att någon tagit alla våra stolar... På bilden ovan har vi lagt beslag på receptionsborden på undervåningen, men gruppen i bakgrunden har just "snott" ett av våra bord, så vi sitter lite trångt. Trådlöst Internet fungerade bra nästa hela tiden.

Det var som sagt många sprints igång. Godefroid Chapelle tog sin grupp ut i solen ibland:

Konferensen var utmärkt arrangerad, och en stor eloge till Abstract Consulting och alla sponsorer.

Och hur var då Neapel? Jag måste tyvärr säga att staden är sliten.
Neapel ligger på plats 94 av Italiens 103 ekonomiska regioner, och det märks. Vi bodde i en bra lägenhet i ett bra kvarter direkt vid havet i centrala Neapel, i området Santa Lucia. Men redan ett kvarter in så börjar det bli slitet. Fjärde dagen hittade vi stadsdelen Chiaia som var lite mindre sliten. Staden har också ett sop-problem.

Människor var inte heller speciellt glada att se oss. På bussen fick man blickar som sade ungefär "Vad gör ni här?", en slags blandning av förvåning och olust. Det innebär inte att det inte också fanns många trevliga, men skillnaden mot andra delar av Italien jag varit i, var markant. Neapel har få turister om man betänker stadens läge med Capri, Pompeji och Herculaneum alldeles i närheten, och ännu färre invandrare (1,3%). Det finns samma individualism och frejdiga körstil som i andra delar av Italien, men mer uppskruvat och, om jag får generalisera, utan glädje, syntes det som. Det finns liksom en allestädes underliggande irritation. Jag talar italienska tillräckligt bra för att göra mej förstådd, men det var ändå något som fattades.

Här några bilder från en kvällspromenad och fika:

Sidogata till via Toledo.

Interiör i ett kafé.

Samtal i Kafét

Sista kvällen.

Sista kvällen tog en av arrangörerna ut oss på restaurang i den spanska kvarteren. Allsköns mat kom in och serverades ut i en ständig ström, vin- och vattenflaskor byttes ut och ersattes med nya, och efter maten sattes flaskor med grappa och cognac ut. Kostnad? 15 Euro per skalle. Gott och billigt.

Det här var kvällen efter sista sprintdagen, och alla var inte kvar (även om vi hade ett bord till med folk). Det är många amerikaner i sällskapet, som ju inte gärna flyger över Atlanten för bara några dagar. Istället skulle många av dem fortsätta med Pompeji och andra sevärdheter i några dagar innan de vände hem.

Men det var också under sista kvällen som den här konstiga känslan med Neapel ställdes på sin spets. Plötsligt börjar restaurangägaren spela temat till gudfadern på sin mobiltelefon. Sedan jagar han runt en äldre man i restaurangen genom att örfila honom på huvudet. Spektaklet vara i några minuter. De äldre mannen tycker uppenbart att det är obehagligt (det gör ju ont om inte annat) men stannar skrattande kvar. Det var lite som något man skulle se på högstadiet.

På natten vände vi sedan hemåt från en bar, då en bil i princip försöker köra över oss. Det är ganska uppenbart att detta görs med vilje, för att sätta skräck i oss och sätta sig i respekt. Många i sällskapet blir skärrade och förbannade och visar fingret efter bilen, som då stannar och nu ska backa över oss(!).

Konferensen var väl arrangerad, men jag kan inte rekommendera Neapel, vare sig som turistmål eller konferensort. En alltför stor del av befolkningen har ett horn i sidan till resten av världen.

Plones framtid känns däremot ljus. Det var många seriöst brighta människor på konferensen. Dessutom börjar Plone få seriös spridning: Novell berättade om hur de gick över på Plone, och CIA:s sajt kör ju Plone.

Turning to the subject of Mr Blair, he said: "I hosted him the day before yesterday, and he is a most remarkable man. He is the most European of Englishmen. I do not know his intentions," he conceded. But thinking of him as a candidate was a "pretty smart" plan.

Läs mer: President Tony Blair? | Certain ideas of Europe | Economist.com