Max Andersson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, har skrivit en lång text på sin blogg om att
EU-anhängare inte kan historia. Andersson går sedan igenom ett antal argument
för EU som han menar är falska. Jag tänker här bemöta hans argument
Sedan en lång tid
tillbaka har EU-anhängarna spridit myten om att det var EU som skapade
freden i Europa, vilket är deras namn på det fransk-tyska samförståndet
sedan 50-talet.
Det finns goda argument för att EU har varit en stabiliserande kraft i Europa, vilka jag ska försöka lista nedan.
När EU-anhängare berättar den vackra sagan om
EU som fredsprojekt så ignorerar de det faktum att det var hotet från
Sovjetunionen förde de västeuropeiska länderna samman under det Kalla
Kriget. De blundar också för de ursprungliga EG-ländernas oro för USAs
växande makt och kolonialväldenas sammanbrott. De glömmer de för att
det tyska folkets skamkänslor och avsky för nazismen fick de att vända
sig från militärismen. Istället ger de äran åt ett EU som hade ytterst
lite med saken att göra.
EU är ett uttryck för de ovanstående hoten, skammen och sammanbrotten. Om man ska göra något konkret så måste det ju rimligtvis få ett konkret uttryck. EU är ett konkret uttryck för ett samarbete mellan de demokratiska EU-länderna i Sovjetimperiets skugga, ett sätt för Tyskland att förankra sig i en europeisk gemenskap med en bredare identitet än den tyska, och en väg framåt för postkoloniala stater som Storbritannien och sedermera Frankrike (eller Frankrike och sedermera Storbritannien om man vil se det ur EU- snarare än postkolonialt perspektiv)
.Det var inte Romfördraget som ledde till det
fransk-tyska samförståndet. Det fransk-tyska samförståndet kom först,
och utan det hade Romfördraget varit omöjligt.
Det är svårt att göra fördrag utan samförstånd så det var väl en bra ordning?
Föregångaren Kol
och Stålunion som grundades 1952 kan visserligen ha tjänat en marginell
förtroendeskapande roll genom att skapa insyn i ländernas
stålindustrier och göra det logistiskt svårt att upprepa ett utdraget
skyttegravskrig av den sort som utkämpades under första världskriget,
men om den av någon anledning de tyska socialdemokraterna hade fått sin
vilja igenom och det aldrig hade blivit någon Kol och Stålunionen så
hade det knappast äventyrat freden. Risken för krig mellan Tyskland och
Frankrike var över.
Risken för krig mellan Frankrike och Tyskland har varit över många gånger i historien, bara för att segla upp igen. EU handlar om att göra länder ömsesidigt ekonomiskt beroende. Anderson missar också tycker jag att EU är gjort för att växa, för att överbrygga nya konfliktlinjer.
För det EU som grundades 1957 påminner bara
i ringa grad om det EU som funnits sedan Maastrichtavtalet 1992 och som
väckt sådant motstånd. Inte ens om fredsargumentet verkligen varit sant
under 50-talet hade det haft någon bäring på den situation vi har idag.
EU har först på senare tid börjat utvidga sig till och förhandla med länder som annars riskerat falla in i instabilitet, så EU:s bästa tid som fredsskapare är nu.
De många högtidstalen om EU som ett fredsprojekt är ett tecken på unionens kris. Har de verkligen inte bättre argument än så?
Det är det bästa argumentet, men kan missas från svensk horisont. Att Sverige inte blev skövlat under andra världskriget är i stor utsträckning ren tur. Det får vi aldrig glömma. Och i ett nytt krig i vår region tror jag inte vi skulle skonas från.
Avslutningsvis och mycket förenklat kan man sammanfatta historien bakom EU så här:
- Om inte USA hade funnits, så hade Europa hamnat under diktaturens förtyck. Västeuropa först under nazismen, och sedan under kommunismen. Stora mängder människor hade deporterats och avrättats, osv.
- Det är på grund av Pax Americana, och inget annat, som vi har det så bra i västeuropa, som vi har det nu.
- EU är ett försök att återskapa i Europa de värderingar och ekonomiska system som gjort USA till en så stabil garant för fred och välstånd i Europa.
Läs mer:
Max Andersson: EU-anhängarnas bristande kunskaper i historia