USA:s europastrategi enligt Volker
Idag hölls en kort föreläsning och därefter frågestund med Kurt Volker, Deputy Assistant Secretary of State for European and Euroasian Affairs i USA, på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm. Jag var där.
Ett antal intressanta saker inträffade, bl a en diskussion mellan Volker och Hans Corell, som blottade stora skillnader i synsätt
Under föreläsningen togs följande upp och diskuterades:
Volker började med att lägga ut hur USA ser på Europa och världen, och talade mycket om värderingar, liberalism och mänskliga rättigheter och inget tal alls om realpolitik. Man kan säga att det var en Neocon world view som presenterades under denna del.
Därefter talade han om de tre delarna av USA:s europastrategi:
Efter det började frågestunden och de ämnen som berördes var:
Vitryssland
Volkers behandlingen av ämnet Vitryssland var lam, och hans kommentarer om Ryssland tyder på att USA inte tänker vara särskilt aggressiva alls vare sig vad gäller Vitryssland eller Ryssland . Volker talade om att USA och Europa skulle påpeka att valet i Vitryssland inte kan gå rätt till under nuvarande omständigheter, och att en union mellan Vitryssland och Ryssland inte skulle vara legal. Men det lät mest som att USA tänkte nöja sig med att påpeka detta, men det kan vara jag som tolkar för mycket in i vad som sades (eller snarare inte sades) under denna punkt.
Ad Hoc-samarbetet i Europa
En forskare vid Utrikespolitiska Institutet påpekade att Ad Hoc-samrbetet i EU, där de stora länderna har en tendens att ta över showen med informella möten, inte gagnar Sverige. Min reflektion här är att det nog inte gagnar USA eller någon överhuvudtaget. Vi behöver en slagkraftigare EU-regering och -parlament för att hantera frågor som bara kan lösas på supranationell bas.
Natos framtid
En herre från rumänska ambassaden frågade om Natos framtid. Volker såg Nato som en expanderande makt. Han påpekade att fram till 1994 hade Nato aldrig gjort en operationell insats men att man nu har eller är inblandat i 6-7 operationella insatser: SFOR, KFOR, Afganistan, Darfour osv.
Irak
Volker kallade USA:s underrättelser om massförstörelsevapen för "deeply flawed intelligence", starka ord från en representant för USA:s regering. Han erkände också utan omsvep att man inte hade förberett sig alls tillräckligt på det som kom efter erövringen; man har helt enkelt inte tänkt igenom eller anslagit de resurser som krävs. Volker fortsatte med att peka på den gryende demokratin i Irak.
Volker mot Corell: Världens framtid
Två sätt att se på världen stod mot varandra här Hans Corells top-down och Kurt Volkers bottom-up.
Hans Corell, tills nyligen undergeneralsekreterare för rättsliga frågor i FN, satt i publiken, och var uppenbart arg på USA:s beteende vad gäller Irak, och påpekade att han nu kunde ta bladet från munnen och säga vad han verkligen tycker när han inte längre innehar en hög position i FN. Corell menar att USA bettet sig rättsvidrigt vad gäller Irak och att detta är ett problem för framtiden eftersom det sätter ett olyckligt exempel för de nästa ekonomiska stormakterna, Indien och Kina. Ekonomi är det som avgör i det långa loppet menar Corell. Corell menar att Europa är fullkomligt på väg bort som en av de större aktörerna på världsscenen (jag förmodar av både konkurrensmässiga och demografiska skäl), men att även USA kommer att vandra den vägen, på längre sikt. Volker sade inte emot honom på denna punkten.
Volker menar såvitt jag kan bedöma att en korrekt långsiktig strategi är att etablera liberal praktik i så många samhällen på jorden som möjligt: Fri ekonomi, mänskliga rättigheter, demokratiska val. Man kan se det som att USA försöker se till att så många av schackpjäserna på brädet är i samklang värderingsmässigt med USA. Corell tryckte däremot på det juridiska ramverket iom FN som han menar är nödvändigt för att kunna leva i harmoni när Europa och för den delen USA inte är de största ekonomiska aktörerna på jorden istället. Det stod ganska klart för mig att det var främst Kina som avsågs som ett hot och inte Indien. Corell menar förmodligen att Kina kan tolka USA:s handlande som ett godkännande för Kina att förfara militärt som det önskar mot svagare länder, i framtiden.
Det blir alltså två synsätt stående mot varandra: Ett FN-mässigt top-down-sätt där man ser stater som aktörer som håller sig till vissa regler i sin behandling av andras stater, men där hur människor behandlas i dessa länder då inte kan vara lika viktigt. Ett USA-synsätt där man menar att genom att säkra liberala värden på marken världen över, i olika konstellationer med andra länder, når bättre resultat.
Min reflektion är att USA:s taktik fungerar så länge USA är den enda supermakten, eller åtminstone kan vara supermakt med nära allierade. Tappar de den positionen blir plötsligt hård realpolitik enda vägen fär världen.
FN:s strategi bygger på en det kunde ju varit värre-mentalitet, så man kan få se diktatorer frottera sig med demokrater på lika villkor och där ett antal förtryck runt världen blir onåbara, då åtgärder blockeras av medlemmar i säkerhetsrådet, men där the bad guys i alla fall blockeras från att vara aggressiva mot andra länder.
Indien
Volker förklarade att USA ser det om strategiskt viktigt att säkra Indiens energiförsörjning, bl a genom att ge dem tillgång till kunskap om effektiv kärnkraft. Bra att känna till här är att Indien har få energikällor inom landet, jämfört med Kina.
Ett antal intressanta saker inträffade, bl a en diskussion mellan Volker och Hans Corell, som blottade stora skillnader i synsätt
Under föreläsningen togs följande upp och diskuterades:
Volker började med att lägga ut hur USA ser på Europa och världen, och talade mycket om värderingar, liberalism och mänskliga rättigheter och inget tal alls om realpolitik. Man kan säga att det var en Neocon world view som presenterades under denna del.
Därefter talade han om de tre delarna av USA:s europastrategi:
- Beyond Europe
Hur Europa kan samarbeta med USA i att hantera resten av världen - Within Europe
Hur situationen kan förbättras i Vitryssland, det forna Jugoslavien och i Kaukasus - European institutions
Hur USA lättare kan nå "upstream", dvs nå de verkliga europeiska beslutsfattarna i Nato och EU.
Efter det började frågestunden och de ämnen som berördes var:
- Vitryssland
- Ad Hoc-samarbete i Europa
- Natos framtid
- Irak
- Indien
- USA:s behandling av FN (eller FN:s behandling av USA om man så vill)
Vitryssland
Volkers behandlingen av ämnet Vitryssland var lam, och hans kommentarer om Ryssland tyder på att USA inte tänker vara särskilt aggressiva alls vare sig vad gäller Vitryssland eller Ryssland . Volker talade om att USA och Europa skulle påpeka att valet i Vitryssland inte kan gå rätt till under nuvarande omständigheter, och att en union mellan Vitryssland och Ryssland inte skulle vara legal. Men det lät mest som att USA tänkte nöja sig med att påpeka detta, men det kan vara jag som tolkar för mycket in i vad som sades (eller snarare inte sades) under denna punkt.
Ad Hoc-samarbetet i Europa
En forskare vid Utrikespolitiska Institutet påpekade att Ad Hoc-samrbetet i EU, där de stora länderna har en tendens att ta över showen med informella möten, inte gagnar Sverige. Min reflektion här är att det nog inte gagnar USA eller någon överhuvudtaget. Vi behöver en slagkraftigare EU-regering och -parlament för att hantera frågor som bara kan lösas på supranationell bas.
Natos framtid
En herre från rumänska ambassaden frågade om Natos framtid. Volker såg Nato som en expanderande makt. Han påpekade att fram till 1994 hade Nato aldrig gjort en operationell insats men att man nu har eller är inblandat i 6-7 operationella insatser: SFOR, KFOR, Afganistan, Darfour osv.
Irak
Volker kallade USA:s underrättelser om massförstörelsevapen för "deeply flawed intelligence", starka ord från en representant för USA:s regering. Han erkände också utan omsvep att man inte hade förberett sig alls tillräckligt på det som kom efter erövringen; man har helt enkelt inte tänkt igenom eller anslagit de resurser som krävs. Volker fortsatte med att peka på den gryende demokratin i Irak.
Volker mot Corell: Världens framtid
Två sätt att se på världen stod mot varandra här Hans Corells top-down och Kurt Volkers bottom-up.
Hans Corell, tills nyligen undergeneralsekreterare för rättsliga frågor i FN, satt i publiken, och var uppenbart arg på USA:s beteende vad gäller Irak, och påpekade att han nu kunde ta bladet från munnen och säga vad han verkligen tycker när han inte längre innehar en hög position i FN. Corell menar att USA bettet sig rättsvidrigt vad gäller Irak och att detta är ett problem för framtiden eftersom det sätter ett olyckligt exempel för de nästa ekonomiska stormakterna, Indien och Kina. Ekonomi är det som avgör i det långa loppet menar Corell. Corell menar att Europa är fullkomligt på väg bort som en av de större aktörerna på världsscenen (jag förmodar av både konkurrensmässiga och demografiska skäl), men att även USA kommer att vandra den vägen, på längre sikt. Volker sade inte emot honom på denna punkten.
Volker menar såvitt jag kan bedöma att en korrekt långsiktig strategi är att etablera liberal praktik i så många samhällen på jorden som möjligt: Fri ekonomi, mänskliga rättigheter, demokratiska val. Man kan se det som att USA försöker se till att så många av schackpjäserna på brädet är i samklang värderingsmässigt med USA. Corell tryckte däremot på det juridiska ramverket iom FN som han menar är nödvändigt för att kunna leva i harmoni när Europa och för den delen USA inte är de största ekonomiska aktörerna på jorden istället. Det stod ganska klart för mig att det var främst Kina som avsågs som ett hot och inte Indien. Corell menar förmodligen att Kina kan tolka USA:s handlande som ett godkännande för Kina att förfara militärt som det önskar mot svagare länder, i framtiden.
Det blir alltså två synsätt stående mot varandra: Ett FN-mässigt top-down-sätt där man ser stater som aktörer som håller sig till vissa regler i sin behandling av andras stater, men där hur människor behandlas i dessa länder då inte kan vara lika viktigt. Ett USA-synsätt där man menar att genom att säkra liberala värden på marken världen över, i olika konstellationer med andra länder, når bättre resultat.
Min reflektion är att USA:s taktik fungerar så länge USA är den enda supermakten, eller åtminstone kan vara supermakt med nära allierade. Tappar de den positionen blir plötsligt hård realpolitik enda vägen fär världen.
FN:s strategi bygger på en det kunde ju varit värre-mentalitet, så man kan få se diktatorer frottera sig med demokrater på lika villkor och där ett antal förtryck runt världen blir onåbara, då åtgärder blockeras av medlemmar i säkerhetsrådet, men där the bad guys i alla fall blockeras från att vara aggressiva mot andra länder.
Indien
Volker förklarade att USA ser det om strategiskt viktigt att säkra Indiens energiförsörjning, bl a genom att ge dem tillgång till kunskap om effektiv kärnkraft. Bra att känna till här är att Indien har få energikällor inom landet, jämfört med Kina.
