I DN
kommenterar Niklas Ekdal
att omröstningens resultat kommer att påskynda delningen av Irak.
Argumentet han framför är att sunni i stor utsträckning inte bor där
oljan finns.
När man går från diktatur till demokrati så är det en massa föreställningar och vanor som måste ändras.
Låt oss förenkla detta riktigt, riktigt mycket. Låt oss reducera det
till en räcka ettor och nollor. En irakisk terrorist kanske då har en
föreställningsvärld som ser ut så här:
10001011001001001
Medan en demokratiskt sinnad person i samma land ser ut så här:
11110110011011101
Varje bit står för något antagande i personens hjärna, om omvärlden. Då
måste ett antal bits i terroristens huvud "flippas", noll till ett
eller ett till noll för att han ska bli en snäll demokrat.
Hur kan då dessa bits flippas?
Jo, omröstningen i sig är en flippkraft, som attackerar föreställningen
"majoriteten av irakier stödjer mej". Den bitten kan helt enkelt inte
ligga kvar i det läget med mindre än att man konstruerar en ganska stor
rövarhistoria för att hålla den på plats i befintligt läge.
Hur många bits som kan flippas på en viss tid beror på två saker:
- Hur många flippkrafter det finns
- Hur övertygande dessa är
När USA ockuperade Japan efter andra världskriget var det inte många
som ifrågasatte Japans väg till demokrati, eller att kejsaren var en
människa och inte en gud. USA:s seger hade varit så förkrossande att
det var lätt att flippa ganska många bits ganska snabbt.
Ekdal menar att Irak kommer att delas. Kanske han har rätt. Jugoslavien delades ju.
Men vi lever i en värld där handelsavtal kan upprättas fort, där ny
teknik snabbt kan marschera in, vilket innebär att man känner en större
trygghet som individ i att lita på flippkrafterna.
Det är möjligt att Iraks sunnimuslimer kommer att vilja bryta sig loss,
men det beror på läget. Om de anser att de har mer på att förlora än på
att vinna på det, så kommer de att överväga att flippa sina bits,
hellre än att gå i krig. De kommer att behöva bedöma om de kommer att
kunna erövra oljefälten. Hur hårt bitsen sitter, beror också på hur
emotionellt förankrade de är. I forna Jugoslavien har ju många serber
länge hållt fast vid en verklighetsbeskrivning som har som ett ankare
ett slag på trastfälten på 1300-talet. I sådana fall tar flippandet
längre tid.