2006-04-01<br><br>Enligt samstämmiga uppgifter i media så förbereder socialdemokraterna en skattereform för att komma till rätta med att så stora summor undanhålls skatt:<br><br>"Det är mycket stora summor det handlar om", säger Bosse Ringholm, finansminister, "och vi behöver lägga mycket stora resurser på att få in pengar", fortsätter han.<br><br>Man kommer att skära ned kraftigt anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och kommer istället att avsätta 40% av inkomsten för varje förvärvsarbetande person som lön till en Personlig Skatteinspektör.<br><br>"Det är lite som en Personlig Tränare eller en Personal Shopper", säger Ringholm.<br><br>Det är dock Göran Persson som ligger bakom huvudlinjerna i förslaget. Persson har på senare år låtit sig inspireras av se stora historiska linjerna i Sveriges historia och har framför allt tittat på indelt soldat-systemet som varit använt i Sverige sedan tidigare.<br><br>Varje skatteinspektör förväntas bo och leva med den skattskyldige "Men förmodligen bäst i ett eget hus på tomten, eller i en lägenhet i samma uppgång, helst på samma våningsplan". <br><br>Bosse Ringholm tillstår att han själv hade haft nytta av en sådan när det gällde deklarationer för sportklubbar han varit inblandad i. "Vi behöver nog alla lite till mans en sådan här kontroll. Det kan aldrig vara fel" säger Göran Persson i en kommentar, medan han plirar underfundigt.<br>

Wikipedia har en förteckning om alla möjliga typer av korsningar.

Det finns i England system av rondeller som är kopplade i cirkel, kallas på engelska för Magic roundabout, vilket inte låter så bra på svenska så trollrondell kan väl passa?




En annan intressant är the Michigan left. Man har speciella ramper för U-svängar, så att man aldrig behöver göra en vänstersväng (man får faktiskt inte göra en vänstersväng, vilket gör turister lite hjälplösa i Michigan, om de inte vet att att använda U-ramperna).



I Stockholm har man nu förbjudit vänstersväng i korsningen Fleminggatan - S:t Eriksgatan om man kommer från S:t Eriksgatan. Det var en välgärning. Jag undviker konsekvent vänstersväng i den korsningen. Speciellt om man kom från S:t Eriksgatan så var man antingen försiktig och blir stående i korsningen, låst av trafiken, eller så försökteman vara lite mer framåt, och då riskerar man att klippa en bil eller värre, en cyklist. Min slutsats var att det inte gick att köra en sådan sväng.

Det har sina fördelar att läsa på Wikipedia, nu vet jag vad en Box Junction är, det fick jag aldrig lära mig i Trafikskolan, och det finns några sådana korsningar i Stockholm.

(Klicka för större bild)

Diamantkorsning ska kunna flytta fler bilar genom korsningen, och den tar upp mindre markyta. Av vad jag kan se på bilden finns det inte heller några farliga vänstersvängar kvar.

Här är en satellitbild över en diamantkorsning i Frankrike.

Den här är rätt rolig också, från Birmingham, Alabama, kallas tydligen the Malfunction Junction.

Hittat på Fark.

...och här är Wikipediasidan om korsningstypen.

Ett liknade koncept är Continous flow intersection, från Mexiko.

Bl a Blind Höna tar upp en artikel i tidningen journalisten som bl a påstår följande:

Det intressantaste med intressant.se är hur snabbt och effektivt svenska bloggfolket lärt sig kvällstidningarnas löpsedelsteknik, vilket ger perspektiv på den eviga kritiken mot kvällstidningarnas sjaskighet. Folkets egna rubriker är nämligen ännu hårdare, falskare, sjukare, aggressivare, säljigare.

Detta är inte sant. Det är bara att ta en titt på intressant.se för att se att detta inte stämmer. Dock finns det ett korn av sanning såtillvida att bloggare naturligtvis anpassar sina rubriker och sammanfattningar på intressant.se så att de förhoppningsvis blir lästa. Men mina egna tre listettor på intressant.se har haft totalt orafflande namn som "Den liberala bassängen","V för Vendetta - en skräpfilm" och "Mer pekar på att (s) står bakom förtalsmailen". Inget sex, våld eller präster inom synhåll. Inte ens i kombination.

Bloggare har i vissa avseenden inte alls samma frihet med sanningen som ett traditionellt medium. Om vi antar att artikeln i tidningen journalisten är från det mer traditionella mediet, så är det så att författaren kan påstå att bloggarna är snaskigare än kvällstidningarna. Ingen kommer att säga emot. Därför att det är för stora hinder för att göra detta: Formulera sig, hitta ett medium som vill publicera, vänta på publicering, tryck osv. Dessutom är det en bra story: Folk sitter och fördömer kvällstidningar hemma, men förvandlas till dräglande sensationsprånglare av Internet. Mycket av rubrikerna i en kvällstidning handlar om tabuöverskridande och extas (och en massa död och lidande). Men i bloggosfären blir man emotsagd omedelbart (och förmodligen förlöjligad) om man far ut för långt på de tiljorna. Jag tror kvällstidningsrubriker är en direkt följd av tidsfördröjningen och masskommunikationen (få till många).

För den som vill veta mer om kvällstidningars språkbruk rekommenderas denna tråd startad av av användarnamnet Tippi Hedren på flashback, där han listar verkliga ord som använts i rubriker och texter. Knarkchock, minsta sagt.

Och ja, det har föresvävat mig att plocka ord från den listan till rubriker på intressant :-)

Inlägg nummer fyra i den tråden visar på möjligheterna.

Aftonbladet Diktatur (eller Aftonbladet kultur som det heter officiellt) har idag en stor artikel av Jan Myrdal, där Myrdal med en självkänsla vars storlek bara kan förklaras med det fria förhållningssättet till verkligheten, försvarar sina ställningstaganden vad gäller Pol Pot.

Jag tycker det är oerhört pinsamt för Aftonbladet som publikation. Jag tycker det är högst pinsamt för alla intellektuella med hemvist i vänstern.

Det finns de som tror på den av naturen goda människan. Aftonbladet kultur påminner mig om att mörkermännen finns mitt ibland oss, opåverkade av decennier av demokrati och humanism.

Lite synd också, att de huserar i Sveriges största dagliga tidning.

Dagens citat är från Right Online, där Johan Ingerö skriver:

Helle Kleins antagande att en fråga om språkkunskaper med nödvändighet måste handla om klassbakgrund är i själva verket ett tecken på klassförakt hos henne eftersom det bygger på den mycket märkliga presumtionen att folk med arbetarbakgrund inte skulle kunna lära sig främmande språk.

Detta om en bloggpost i Helle Kleins Blogg, där hon ondgör sig över att journalister förväntar sig att en utrikesminister (Ringholm) ska kunna främmande språk. Och hon spelar klasskortet...

Internet registrar Joker.com har just nu en DDOS-attack som attackerar deras nameservers. Det kan därför vara svårt att nå bl a denna blogg.

Uppdatering: Se denna slashdotartikel

Nedan en förklaring om vad en nameserver och en DDOS-attack är:

Nameserver - En server på internet som fungerar som en telefonkatalog. Man ger den ett namn (ip-adress, t ex jorgenmodin.net), och den svarar med ett nummer (ip-nummer). Varje gång man slår in en webbadress i webbläsaren eller klickar på en länk så använder man DNS. För att snabba upp det hela så mellanlagras namn->nummer på flera ställen, men denna information tas bort ibland, och då måste huvudservern fungera för att man ska komma fram.

DDOS-attack - Betyder Distributed Denial Of Service-attack. En Denial Of Service (DOS)-attack innebär en attack där angriparen försöker låsa upp servern med meningslösa operationer så att den inte hinner serva ut sina tjänster till vanliga användare. Detta kan man skydda sig mot genom att blockera det ip-nummer som attacken kommer från. En Distributed Denial Of Service-attack är samma sak men attacken kommer från väldigt många ställen samtidigt. Det kan bero på att angriparen kan fjärrstyra en stor mängd infekterade datorer (ett s k botnet), som attackerar samtidigt från många olika länder och internetoperatörer. Sådana botnets lär man kunna köpa och sälja i Internets hamnkvarter.

På slashdot fanns en story för ett tag sedan om en spelsajt som blev utpressad och DDOS:ad. Stora pengar stod på spel. En säkerhetsexpert lyckades då bygga upp ett serverkluster som var kraftigt nog att klara DDOS-attacken och ändå serva ut sidor till vanliga användare. Ska se om jag hittar den artikeln, den är mycket läsvärd...

Här är artikeln.

För att citera slashdot om vad som hände:

CSO Magazine has a riveting article about how an online gambling site and a DDoS specialist teamed up to take on such an extortionist. When everybody else was rolling over and paying, this company risked its very existence to fight back. From the article: '"The attack went to 1.5Gb, with bursts up to 3Gb. It wasn't targeted at one thing. It was going to routers, DNS servers, mail servers, websites. It was like a battlefield, where there's an explosion over here, then over there, then it's quiet, then another explosion somewhere else," says Lyon. "They threw everything they had at us. I was just in shock."'"

Från fark hittar jag en riktigt, riktigt vass bilreklamakrobatikfilm (nytt ord) med Isuzu-bilar. Kom ihåg, denna är gjord innan datoranimeringens tid

Saab har gjort något liknande, fast med ingenjörer som gjorde hela filmen minsann tror jag. Glöm Paris, de är på ett flygfält i Nyköping. Kan det vara Skavsta?

Today, I came across an article about the work of Jesse Bering and David Bjorklund, about that the belief in the supernatural is something we are born with. I have only read the article linked, so there may be more to the picture, but here goes: In experiments with children, Jesse Bering and David Bjorklund, have shown that smaller children believe more in the afterlife than older ones. From this, they argue, you can see that a belief in the supernatural seems to be something we are born with, and hence something that have been selected for in the process of natural selection. Belief in the supernatural has had an evolutionary advantage.

Let me try a different explanation. Let's say that as children develop they have two ways of explaining the world,

1. one that is based on empathy and relationships
2. one that is based on facts and logic

Let's call these modules (that will make evolutionary psychologists happy). Let's further assume that the first one is developed quicker to a point where it is useful.

Empathy means that the child is able to understand other people's wants and intentions, and also animals (the latter either by design or by extension). Now the experiment is about an alligator eating a mouse. Let's say that a small child both has the faculties for empathy and for facts, but chooses to rely less on the facts. That is, the empathy module overrides the facts module, whenver the former has authority. When asked questions about if the mouse needs to eat again the children correctly respond "no", but when it comes to more empathy based questions the smaller children still believe that the mouse is alive. So the child has realised some things about the mouse, but not others. This could be explained so that the child chooses not to rely on the facts module at that early age, because they have learned that it does not yet make accurate predictions. There are not enough facts to make it useful. The child has noticed that sometimes people come and go, and that people react to you even if what you did was directed at somebody else (the parents are for instance communicating with each other when the child is not there). The child may feel powerless if relying on module number 2, and decides that module number 1, blind faith in and empathy with your surroundings, yield better results than trying to be a four year old smartass. It would be outwitted. However module 1 does not give any predictions about if the mouse is going to eat again (empathy is transient in the child, and not targeted towards future emotional states, of hunger in this case)

So the child generalises its empathy and decouples it or at least makes is possible to decouple, from a specific individual. With this line of reasoning, a belief in the supernatural is an emergent effect, rather than a direct consequence, of evolution.

As people grow older, and feel powerless, they will again rather rely on module number 1 than module number 2, after they have exhausted the latter. This may well be what Jesse Bering and David Bjorklund means, but anyway, now this blog entry is made.

Många klassiska musiker tar betablockerare för att spela bättre på konserter:

According to a 1987 study of the 51 largest orchestras in the U.S., over one in four classical musicians used beta-blockers. And 70 per cent of those using the drug got their prescription illicitly.

Man kan väl gissa att andelen inte gått ner sedan dess. Hur är det i Sverige?

Hittat via fark.

Istället för att lyssna på vad folk säger om framtiden, kan man ju titta på var de sätter sina pengar. Unibet har nu stoppat vadslagningen om vem som blir nästa utrikesminister i Sverige, efter det att oddsen svängt kraftig från Jämtin till Östros. Unibet gör bedömningen att det är insiderinformation.

Om de nu visar sig vara sant, är detta ett exempel på hur mycket nytta man har av marknader för att få ut information. För vadslagningen är en marknad.

I USA försökte en Pentagon starta en sådan här vadslagning för att få koll på bl a var terroristdåd skulle kunna tänkas hända, men projektet stängdes ner. Jag hade gärna velat se vilken information man hade fått ut från det!

"Research indicates that markets are extremely efficient, effective and timely aggregators of dispersed and even hidden information," said US Defence Department, defending the idea in a statement on Monday.

(Från BBC-artikeln 2003)

Jag har tidigare bloggat om detta. Nu tycks det finnas mer indikationer:

We have demonstrated that a loss of insulin in the brain triggers the onset of Alzheimer's, probably because as the brain loses insulin, the cells that require insulin to function and survive also eventually die. The consequences are increased oxidative stress, brain deterioration, loss of cognitive function, and a buildup of plaques and tangles in the brain � all hallmarks of Alzheimer's, says senior author Suzanne M. de la Monte, MD, MPH, a neuropathologist at Rhode Island Hospital and a professor of pathology and clinical neuroscience at Brown Medical School in Providence, RI.

Läs mer i Science blog.

Veckans bild berättar om två bloggar som bloggar på engelska, live, från Vitryssland just nu:

• br23.net
• Belarus elections

Hittade av Veckans bild via Tobias Ljungvalls blogg.

Det verkar som om en permanent demonstration bitit sig fast på oktobertorget, och Lukashenkos styrkor klarar inte av att ta bort den. Taktiken från regimen är att plocka demonstranter en och en när de är borta från torget, för att hindra saftiga bilder av en konfrontation. Bilar som kommer med förnödenheter kidnappas och körs iväg av polisen innan personerna i bilen ens hinner ur dörrarna.

New York Times rapporterar också i en tvåsidig artikel.

Vad kommer att hända nu? Jag kan tyvärr inte så mycket om situationen i Vitryssland men tillåt mig spekulera: Regimen har säkerligen resurser att spärra av torget helt, men de måste avhysa demonstranterna på ett sådant sätt så att det inte blir saftiga videobilder på avhysningen. Så de måste också kontrollera att det inte finns några videokameror inom "skotthåll". Demonstranterna kan använda mobiltelefoner för att koordinera, och kanske sätta upp en demonstration någon annan stans. Med tillräckligt många sådana ställen kan det bli svårt för regimen att processa information och fatta beslut. Oppositionens taktik måste vara att utnyttja sin distribuerade natur (burna av en idé snarare än av lojalitet och ordergång). Det är fantastiskt att se hur modern personlig teknik (mobiltelefoner, videokameror, persondatorer med Internet) gör det svårare för en totalitär regim, eftersom tekniken ger fantastiska möjligheter för koordination och dokumentation.

Dessutom är det min gissning att motdemonstranterna är intelligentare än regimens män, dvs de kan processa fler handlingsalternativ per tidsenhet. Problemet är koordinationen, samtidigt som regimens koordination faktiskt också är dess akilleshäl, eftersom den gör dem blyfotade.

Sofia Nerbrand har skrivit en alldeles utmärkt artikel om Islamismen, diktaturer och västerlandet. Eftersom hela artikeln är bra är det svårt att lägga ut bara ett litet citat, men det här tycker jag är coolt:

När jag kliver in i ambassadörens vardagsrum i den vackra sekelskiftesvillan är redan fjorton ambassadörer och chargés d’affaires bänkade i soffor i en halvcirkel: Iran, Irak, Syrien, Saudiarabien, Kuwait, Libanon, Marocko, Algeriet, Tunisien, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Malaysia, Turkiet och Indonesien sitter alla där i mörk kostym. Formellt representerar de stater där det bor uppåt en miljard människor, även om de inte företräder dem i praktiken eftersom de flesta är diktaturer.

Så sant.
Följande är också bra:

Den västliga demokratin är ett ramverk som vi själva får fylla med sakligt och existentiellt innehåll. Detta innebär fantastiska möjligheter och kombinationer – men de liberala institutionerna och sekularism ger inte svaret på livets mening. Det är sådana här ”tunna identiteter” som utgör liberalismens akilleshäl: att den ger ett fritt liv, men inte svar på vad som är meningen med livet. Liberalismen kan därför upplevas som kall och principfast, som i denna Muhammedaffär.
    Religion och totalitära idéer har däremot den försåtliga styrkan att de erbjuder människor svar på existentiella frågor. I krislägen, när man känner sig hotad eller i underläge, är det lätt att göra dessa ”tjocka identiteter” till de mest centrala. Just då – nu – är det som viktigast att hålla fast vid det liberala samhällets grundläggande värden.

Children's hospital i Boston har en litet flashbaserat spel på sin webbsajt där man börjar med stamceller för att sedan differentiera dem. Man kan också se ett stamträd över vilka celler som differentieras och i vilka steg.

Spela här. Spelet är nog gjort för barn, för det är, typ, enkelt. Dessutom får man inte veta vad det är för coaxing agents man använder. Det finns förmodligen fler än de fem namnlösa, i glada färger, som ingår i spelet. Det står faktiskt i hjälpen till spelet att de fem färgerna är en förenkling.

Sammanfattning:
Delar av filmen är en bra parabel över Saddam Husseins Irak. Jag tror inte att de som gjort filmen, förstår det.

Nedan kommer nog en del spoilers att dyka upp. V för Vendetta utspelar sig i en nära framtid i England. England har blivit en diktatur som hatar homosexuella och muslimer. Media styrs av regeringen. Utegångsförbud råder efter dagsljuset. En hemlig polis finns som kan avlyssna allt. Brutala metoder används. Kort sagt en rätt bra beskrivning av någon kommunistdikatur. Eller Baathpartiets Irak. Fast den här utspelar sig då i England. Och regimen är inte kommunistisk. I centrum står en motståndsman, en halvmytologisk figur med läderlappestetik, som lutar sig mot historien om Guy Fawkes, mannen som försökte spränga det brittiska parlamentet.

En TV-man gör också motstånd mot ledarna. Han är homosexuell, och samlar på förbjudna saker. Han visar upp tre av dessa saker:

• En nidbild av drottningen
• En koran
• En affisch med texten "Coalition of the willing" med amerikanska och brittiska flaggan som bakgrund, och med ett hakkors i mitten.

...och just den här sista saken, gör att den här filmen kapsejsar fullständigt. Filmen protesterar mot ett krig, irakkriget, som har avsatt just en sådan otäck regim, som de skildrar i filmen! Men jag tror inte poletten någonsin trillade ner hos filmmakarna.
Senare i filmen förekommer också ett tunnelbanetåg med bomber i Londons tunnelbana. Som en symbol för frihet. Och sedan sprängs parlamentet. Också som en symbol för frihet. Någon djupare förklaring om vad som ska hända efter dessa sprängningar finns inte. Det är våld som uttryck för känslor. Starkast känslor vinner. Och i verkligheten då kommer fascismen eller kommunismen som ett brev på posten. Man offrar sin frihet för att få visa lite känslor.

Om bröderna Wachowski brydde sig om homosexuellas situation i världen, och förtryck av muslimer, kunde de gjort hundra andra filmer. Ingen av dem hade utspelat sig i England (även om Storbritannien förvisso haft särbehandling av homosexuella). Men då kan man invända, det är ju en tänkt framtidsvision och bara underhållning? Jo, men när det de skildrar finns i verkligheten idag på andra ställen, och de aktivt hintar att kriget mot Irak är fascistiskt, då hänger inte resonemangen ihop längre. Man bryr sig inte om förtryck utanför de engelsktalande länderna. De människorna är ingenting värda. Hade de inte visat upp hakkorsaffischen i filmen hade jag kunna köpa att den bara var förlagd i ett engelsktalande land för att filmen ska sälja bättre och att storyn är universell. Men nu så är det kört.

Och actionen? Pja, jag gillar ju normalt inte action flicks, gillar egentligen bara La Femme Nikita i den genren, så vida man inte kan räkna in Menace II Society och Medan vi faller som actionfilmer, men nä, den är nog ingen vidare bra actionfilm. Heller.

Uppdatering: En recension från Nerikes Allehanda är inte heller helt positiv.

Att jogga ensam har inte alls en lika bra effekt på hjärnan, i alla fall enligt studier på djur.

Det verkar alltså som att eventuella joggingturer bör utföras i glada vänners lag.

Nybildning av neuroner sker inte hos den ensamme motionären förrän efter mycket större doser motion, allt enligt BBC.

Saddam trodde aldrig att USA skulle anfalla, eftersom han hade mutat Frankrike och Ryssland:

...right up to the last moment the dictator did not expect America to attack, because of the faith he had in pressure from Russia and France in the UN Security Council. Mr Aziz told his interrogators that the two countries had received millions of dollars of trade and service contracts with Iraq, “with the implied understanding that their political posture ...would be pro-Iraqi”.

I nästa månad publiceras en tjock rapport om hur de irakiska ledarna tänkte före och under kriget. Läs mer i The Economist.

Nåväl, dessutom kan det inte ha varit så lätt att veta om Irak hade massförstörelsevapen eller inte, när folk nära makten i Irak själva trodde att man hade det, tydligen:

As for those weapons of mass destruction (WMD), it seems that some senior members of the ruling circle never stopped believing, even after the war, that Iraq had these, even though Saddam himself knew otherwise.

I dagens Aftonbladet kan man läsa om att två medarbetare tagit tjänstledigt från socialdemokraternas partihögkvarter.

Partikassör Tommy Ohlström intygar att de inte har haft något med förtalsmailen att göra. "Nej, definitivt inte", säger han. Jag är lite förvirrad över hur sossarnas strategi för val av talesman ser ut. Finns det någon skala på offringsbarhet? Typ, kungen Göra Persson ska inte uttala sig om sådant som sedan visar sig vara fel, Marita Ulvskog kan uttala sig fel, bara det känns rätt, eller borde varit som hon säger eller i någon mening är som hon säger men inte med just de fakta som finns just nu. Och efter dessa, var står t ex en partikassör på skalan?

Jag har inte sett någon antydan i pressen till hetsjakt på namngivna eller antydda personer på partihögkvarteret, så det är lätt att få intrycket att de som tagit tjänstledigt har haft något med kampanjen att göra. Eller att arbetsklimatet på deras arbetsplats är hemsk, men då ska sossarna ta tag i och erkänna det istället.

Jag tror att det är fler inblandade eftersom det pågått över fyra år, om man räknar in motsvarande kampanjer mot miljöpartiet och centern kristdemokraterna.

Det är för mycket "You can't handle the truth" just nu mot den svenska allmänheten.

Tydligen gjord av någon på Microsoft:

http://video.google.com/videoplay?docid=36099539665548298&q=microsoft+ipod