This is an English version of the review I posted about a week ago on the blog.

The reason I bought the W810i is that I wanted something with the "standard" form factor (100mm, 100 grams), but that still packed a camera, dictaphone and a spacious memory. These functions I would otherwise  need to carry separately. Specifically, I have failed to document a couple of courses I've run in England beacuse I left the camera home. This will now not happen again. Some frinds of mine have recommended the K750i, which is a predecessor to the W810i. As a bonus for me the W810i has an Mp3-player. The reason I chose to pass on the beige W800 is that it looks very dirty after some use. Go into any mobile phone store and take a look at the back side of their sample W800, and you will see what I mean.

After a couple of days use, here are my first impressions:

The screen
The screen has good contrast and brightness, at least compared to the old T68i that I owned for a short time.

User Interface (UI)
I am used to Siemens' user interface and Sony Ericssson's UI does not strike me as particularly intuitive. There are soft buttons (i.e. buttons that shift meaning depending on labels on screen). I am not sure that they have mapped them in a consistent manner, e.g. destructive operations always to the left or right, or undo operations always to one side, or any other graspable principle. The T9 text input interface I find downright annoying: As I type away it shows a popup menu for what words match the key sequence I have entered. However, it does not allow me to commit to a sequence of text. Well, it pretends to let me commit.  That is, I type away, and it settles for three possible sequences. I select one, and type the next key. If that key is not congruent with the sequence, according to the phone's T9 dictionary, the phone will switch my typing to a completely unrelated word!

Instead it should break out of T9 mode for the duration of that word, since I have already indicated what sequence of characters I want.

Camera
At first I thought it was just an element of the graphical design, but the orange dot next to the lens is actually a convex mirror that helps you take self portraits, by showing you what the camera sees. Low tech but elegant!


The phone as storage unit
A cable is included that allows you to connect the phone as storage via the USB port of a computer. There are some drivers included,  but at least the phone's memory stick shows up, and files can be moved to and from it without any driver installation. This is important if you are on the go and use other people's computers.

Web browser
I have only tested it briefly, but it did a good job with HTML pages. However it does not support javascript. This is a big drawback, since some sites I need to use, rely on javascript. There is no fully fledged Opera browser for the phone, but there is an Opera Mini version, which also seems to lack javascript.

Annoying things
There are loud pops and clicks sometimes between songs and during operation of the MP3 player. I do not know if these pops are caused by the phone or if they are from sloppily made MP3 files. I suspect it is a problem of the phone.

Suggestions for improvement

• A separate headset jack, so that you can listen to music while charging the phone.
• Get rid of the file transfer mode. When you connect the phone to a computer, the phone switches off its phone functions.
  
• A separate USB port, so that you do not need a special cable for connecting to a computer.
  

Not tested yet
Bluetooth

Spana in Judson Laipplys dansmedley.

Lars Leijonborgs bok "Global utmaning" går att beställa och få hemskickad gratis här.

Den finns dessutom att ladda ned gratis som ljudbok, inläst av Bruno Årfors. Kanske lämplig för Mp3-spelaren eller bilstereon?

Jag har både beställt boken och håller på att ladda ner ljudfilerna.

Tobias Ljungvall spekulerar på sin blogg om det kan vara så att Ryssland vill sluka upp Vitryssland, och vilka reaktionerna från väst skulle vara på detta.

Al Gore har slappnat av en del efter han förlorade presidentvalet, och han parodierar både GW Bush och sig själv i en sketch som kan nås på denna sida.

Det är väl möjligt att dessa citat inte är huvudtemat i artikeln men jag tycker de är bra:

As a corollary, I often ask my classes whether they would rather be hunted by a human or by a chimpanzee. I have never yet had a class where more than a few students choose the chimpanzee -- even though a chimpanzee would be enormously less dangerous as an enemy than a human. (For one thing, a chimpanzee is rather less likely to continue to track you after dark...) It seems to come down to a fear of the unfamiliar, and the optimistic idea that you could reason with a human enemy.

Jag hade valt schimpansen 10 gånger av 10. Jag är förvånad att inte alla gör det...

Och detta (taget ur sammanhanget):

I have to say, I have had the identical experience with students -- down to their arguing that animals may have their own versions of Shakespeare. "Who is to say they don't?" is the argument I have heard a lot.

My reaction is different than Hoffmeyer's, though. For one thing, these students have a long upbringing of being told it is wrong to make value judgments; for another, they have a long upbringing of watching movies with talking animal characters who emote with real human feeling.

Hoffmeyer on language as adaptation

Jag har ju skrivit lite om partiledardebatten, men jag gjorde det ju faktiskt mer på TV:s villkor, och inte på Internets.  Jag skrev om vem som framstod som vinnare. DawnLord utnyttjar mer bloggmediets möjligheter, genom att skriva en lång text, med en analys av enskilda repliker. Det är så det ska göras!

Jag hoppas att det finns en utskrift någonstans av partiledardebatten? Om det inte finns, borde ett antal bloggare slå sig samman, stycka programmet i säg 12 delar och nedteckna 5 minuter var. Det är där bloggarnas styrka sitter, att kunna gå igenom och processa stora mängder information.

Debatten på SVT mellan Reinfeldt och Persson är just avslutad. Det var en mycket jämn debatt, och jag visste inte länge vem skulle avgå med segern. Men avgörandet kom ganska nära slutet: Det var när Reinfeldt påpekade att socialdemokraterna inte själva kan bestämma om föräldraförsäkringen.

Från den punkten och framåt framstod Göran Persson mer som en föreståndare för en temapark med retro-stuk, än som ett trovärdigt regeringsalternativ efter valet.

Och detta faktums effektivitet var nog något Reinfeldt var medveten om redan innan debatten, för han tog upp ämnet med regeringens stödpartier även i sitt slutanförande.

Göran Persson gör alltid bra ifrån sig i sådana här debatter, men jag var imponerad av Reinfeldt. Han låter sig inte imponeras av Persson, utan håller linjen, är snabb i tanken och hade svar på allt. Reinfeldt är en uppenbar ledartyp, och valet av slips (en röd nyans signalerar ledare) i en orange kulör underströk att han är yngre än Persson.

Det jag kommer att skriva om nu är ett kontroversiellt ämne, men metoden har hjälpt tusentals människor och det börjar också komma vetenskapliga undersökningar som stödjer den metod jag kommer att beskriva.

Buteykometoden är ett sätt att ändra sin andning, i syfte att bli av med astma, och i förlängningen även symtom på allergier. Metoden går ut på att man lär kroppen att tolerera en högre koldioxidhalt i lungorna.

Tankegången är att många människor andas mycket mer än de behöver. Vi lever stressiga liv, men den fysiska aktivitet vi gör i samband med stressen är väldigt liten. Man kan ju till exempel vara stressad sittandes framför datorn. Kroppens reaktion på stress är att börja andas mer, för att förbereda stark fysisk aktivitet. Om man stressar mycket, vänjer sig kroppen vid en slags kronisk hyperventilering.

Det innebär inte att man går runt och flåsar; det går utmärkt att andas 3 -4 ggr mer luft än man behöver utan att flåsa. Kroppen försöker hindra denna hyperventilation genom att minska andningsvägarna: Man får täppt näsa, och för vissa människor även astma.

Det är alltså två kontrollsystem i kroppen som fajtas mot varandra: sensorerna i lungorna som vant sig vid hyperventilering och nu kräver en låg koldioxidhalt i lungorna, och ett annat system som försöker hindra koldioxiden att komma ut för fort ur kroppen.

Man kan få sensorerna i lungorna att vänja sig vid en högre (och mer normal) koldioxidhalt med andningsövningar.

Andningsövningar går ut på att man är helt avslappnad med en god hållning och en diafragma som kommer fram. Man lär sig sedan att mentalt tolerera att andas lite mindre än man egentligen vill. Detta är inte lätt, och ska helst göras tillsammans med en buteykoterapeut. Det är faktiskt väldigt lätt att andas mer än normalt av misstag när man försöker sig på dessa övningar.

Man kontrollerar att man gör rätt i sina övningar genom att kolla sin tolerans med något som kallas kontrollpauser. Läs mer på min sajt andasmindre.nu.

Ian Hacking har skrivit en matig artikel om autism i London Review of Books. Han går igenom begreppets historia, från dess start I Österrike i början av 1900-talet, över till USA. Han går igenom möjliga orsaker. Han beskriver olika behandlingstekniker och meningsskiljaktigheter. Han beskriver operant conditioning - Applied Behavioural Analysis. Här några citat från artikeln:

Hour after hour, day after day, getting the children to play with each other. Repeatedly running tapes of a conversation: what is Tom saying to Maureen? Why? How does she react? Why? Today they use a computer programme: Ultimate Learning – Fun with Feelings. Nazeer does not mention that there is now a first generation of cheery looking robots intended to interact with autistic children, and save on the inevitable burn-out of many teachers.

--

We say ‘autistic spectrum’, which is not quite right, because a spectrum is a one-dimensional range. Autism ranges in at least three dimensions: language deficit, social deficit and obsession with order. We should talk of an autistic space. So, are all the individuals that we now place in this space of symptoms in the same neurobiological space?

Det finns en lång artikel i Times Magazine om autism. Man måste klicka sig förbi en del reklam för att få läsa hela artikeln. Artikeln talar om den ökade incidensen av autism, och diskuterar om det kan bero på miljöfaktorer och immunförsvar.

En sak som artikeln inte tar upp är om människor som inte hade träffats förr i världen, nu skaffar barn tillsammans. Man har sett kluster av barn med autism kring t ex ett stort centrum för IBM i USA.

En del program, såsom reportaget om folkpartiet i Dokument Inifrån, finns bara tillgängligt i realmedia-format. Det kan hos många finnas ett motstånd att ladda ner och installera det programmet (RealPlayer). Det är många år sedan jag gjorde det senast, men då tog det tid att städa upp alla konstigheter som programmet installerade. Kanske är det bättre i dag, men här är i alla fall en guide till hur man tittar på SVT:s realmedia-sändingar utan Realplayer:

1) Ladda ned programmet mplayer. Windows-versionen finns här. Packa upp programmet och lägg mappen var som helst. Mplayer behöver inte installeras, utan lever bra i sin egen mapp.

2) Ladda ned codecs för Windows-plattformen. Packa upp dem och lägg dem löst inne i codecs-mappen i mplayer. Jag valde full codec-installation (windows-all). Det kanske går bra med mindre, men eftersom jag lägger dem i Mplayers egen mapp, så stör de inte andra program på datorn.

3) Gå till SVT:s sida om parti-reportagen. Klicka på "Se partiprogrammen" i högerspalt. Då poppar ett fönster upp med reportagen. Klicka på ""snällfällan". Där ska man nu välja om man har Realplayer eller Windows Media Player. Det står också att det inte går att använda Windows Media Player för detta reportage. Hursomhelst, titta istället nere till vänster i fönstret, så kan man ladda ner en fil: snallfallan.ram. Klicka på den och ladda ned den på t ex skrivbordet. Det är en jätteliten fil som innehåller tre rader text:

rtsp://qstream-rm.qbrick.com/00928/sthlm/dokumentar/dokinut/060507snallfallan.rm?start=00:00:34
--Stop--
pnm://N/A/060507snallfallan.rm

Öppna ett kommandofönster ("DOS-prompt") på din dator. Gå till där mplayer ligger. Skriv:

 mplayer.exe rtsp://qstream-rm.qbrick.com/00928/sthlm/dokumentar/dokinut/060507snallfallan.rm?start=00:00:34

Om det står samma i din fil som det gjorde i min. Justera annars. Allt ska vara på en rad.  Mplayer börjar spela programmet. Det går att maximera fönstret för att få större bild.

Uppdatering 2006-05-08:
En kommentator rekommenderar Real Alternative, som är en bundle med gratisprogrammet Media Player Classic i. Kan laddas ner här. Jag har inte provat den.

Spoilers kommer att finnas i denna text.

Romain är en mycket framgångsrik fotograf, 31 år gammal. Romain får veta att han bara har några månader kvar att leva. Romain är en person som är ytterst självständig; en genomförare och en man som kräver stark stimulans för att visa känslor, och den känsla som ligger närmast för honom är aggression, vilket hans syster fått känna på. Men i vanliga fall är han iakttagande, strukturerande och genomförande som person, vilket gör honom kraftfull och beundrad, men också gåtfull för sina närmaste.

När beskedet om hans korta kvarvarande tid på jorden drabbar honom, följer en resa in i hans omedvetna, där känslan av gemenskap och behovet av närhet döljer sig, känslor han skytt eftersom hans krav på självständighet varit så stora. Han kämpar emot, ger efter för känslorna i ett slags "experiment", men lyckas sedan inlemma döden i sitt liv.

I slutscenen (Jag sa ju att det skulle vara spoilers i den här recensionen) uppnår han först gemenskap med människor på en badstrand, för att sedan gå hädan i ensamhet på kvällen i en snygg solnedgång: Ensam, självständig och grafiskt inpassad. Cirkeln är sluten och han är tillbaka i medveten kontroll och dör som sig själv.

Romain är en person som jag inte alls kan identifiera mig med och filmen berörde mig därför och endast därför inte mycket, trots det sinistra innehållet och de grafiska skildringarna av kärlek och sex. Om du själv är en reflekterande och framför allt strukturerad person, kan filmen vara för dig.

Länk till IMDB

En film i ungefär samma genre jag skulle vilja rekommendera som alternativ, är Sweet November. Det är en film som var mycket bättre än jag hade förväntat mig.

Det finns nu ett förslag om att europaparlamentet bara ska hålla till i Bryssel. Detta är ett befängt förslag. Som det är nu så åker man från Bryssel, som ligger just norr om franska gränsen, in i Frankrike och slutar i Strasbourg, som ligger inte så långt från alperna. Detta är såvitt jag kan bedöma helt korrekt start- och slutpunkt. Möjligtvis kunde man tänkt sig att lägga slutet vid pyrenéerna istället.

Redan nu har motståndarna skurit ner loppet till en sträcka, och om de lyckas ännu mer finge ju europaparlamentsledamöterna cykla i cirkel inne i Bryssel.

Grundplanen, så som EU:s grundare såg den, var att parlamentet skulle besöka många städer, främst i Frankrike men även i närliggande länder. Man var också helt öppen för specialsträckor.

Det vi har idag är en politisk kompromiss. Nej, ös på med fler sträckor innan folkopinionen tappar tålamodet!

Förra helgen var jag inne på Inwarehouse-butiken i Stockholm och si, det visade sig att de hade sex exemplar av den nya Sony Ericsson W810i, så jag slog till på ett.

Orsaken att jag ville ha en var att den har den vanliga formfaktorn för en kompakt mobil (100mm, 100gr), att den har kamera och ljudinspelning och ett rejält minne. Dessa är saker som jag annars skulle vara tvungen att bära med mig separat. Jag har missat att ta bilder av några kurser jag kört i England tack vare att kameran glömts hemma. Det kommer nu inte att hända igen.  Dessutom har kompisar rekommenderat K750i, som är en föregångare till W810i. Som plus är den också en bra MP3-spelare. Anledningen till att jag inte velat ha en beige W800 är att de ser så skitiga ut efter en tids användning: Gå in i valfri mobilbutik och titta på baksidan av det W800-demoexemplar de har inne... Här efter ett par dagars användning mina första intryck:

Skärm
Skärmen har en bra kontrast, någonting man anar direkt, eftersom telefonens skärm är lika svart som skalet på telefonen, och inte mörkgrå. Ljusstyrkan är också bra.

Användargränssnitt
Jag är van vid Siemens användargränssnitt och det känns som om SonyEricsson inte utnyttjar knapparna på telefonen riktigt bra. Det finns både en "c"-knapp (som raderar), och en tillbakaknapp. Vid T9 texinmatning kommer den inte ihåg vilken textsekvens jag indikerar, om det är så att nästa bokstav inte finns i dess T9-ordlista. Den skulle istället bryta sig ur T9-läge för det ordet och låta mig fortsätta.

Kamera
Det finns en lite konvex spegel vid objektivet som man kan se sig själv i när man tar självporträtt, fiffigt!

Uppkoppling som lagringsenhet
Minneskort respektive telefonminne kommer upp som två separata minnesenheter. Man behöver inte installera speciella drivrutiner för att kunna flytta data till och från minneskortet. Däremot har jag inte sett några filer från själva telefonens minnne.

Webbläsare
Webbläsare klarar av att rendera HTML-sidor (som denna blogg) helt OK. Den klarar dock inte javascript, vilket gör att jag inte kan boka bilar genom den, förty den sajten jag använder kräver javascript. Jag gick bort till Operas sidor för webbläsare för mobiler, men de stödjer huvudsakligen Nokia (är det Symbian-plattformen?), och inte SonyEricsson. Så man sitter väl fast med webbläsaren...

Irritationsmoment
När man ska avsluta ett samtal och ett meddelande kommit in (t ex uppdatering av inställningar) så blir telefonen låst och man kan inte lägga på. När man låser upp måste man först ta ställning till uppdateringen. Det är i alla fall det intryck användargränssnittet ger. Möjligt är att den detekterar att den andra lagt på, men att telefonen inte kommunicerar det ordentligt.

Det klickar och poppar mellan låtar ibland på ett sätt som det inte gör på datorn.

Förslag på förbättringar

• Separat headsetuttag, så att man kan lyssna på musik under t ex laddning.
• Inga separata lägen för lagringsenhet och telefon. Som det är nu så måste man stänga av telefonfunktionerna för att kunna hämta och lägga filer. Man bör kunna göra allt samtidigt.
• Separat USB-port, så att man inte behöver ha med sig en speciell adaptersladd för att hämta och lägga filer

Inte testat än
Bluetooth

Igår såg jag ett demonstrationståg gå förbi på Sveavägen, en demonstration som bara några minuter senare urartade i krossade skyltfönster. Men när jag såg tåget var alla glada, och stämningen var hög. En ung man svingade en flagga, hoppade upp i en stolpe till ett trafikljus och poserade med en bengalisk eld i handen. Det såg rätt poetiskt ut. Mycket känsla. Mycket frihet. Mycket människa.

Just det där att hitta den mänskliga ingången på saker och ting, har varit svårt för de som är mer borgerligt och frihetligt lagda. Ibland känns det som vänstern har haft monopol på det emotionella perspektivet. Det är därför en stor glädje att se en film som Martin Borgs 1200 Miljarder.

Filmen börjar med att Borgs tatuerar in beteckningen på den avdelning på Huddinge sjukhus som botade honom från cancer. Här formar han ett starkt band mellan sig själv och skattepengar. Han har på ett mycket konkret sätt fått uppleva vad skattepengar kan åstadkomma.

Det ger en grundton till filmen, ett anslag om liv och död. Borgs drar dock inga fler växlar på det, utan filmen fortsätter sedan med att bland annat  visa på skattepengar som inte används på ett vettigt sätt, och hur makthavare försöker försvara detta.  Jag tror att dennna film tematiskt sett kommer att vara stilbildande, och att en ung generation dokumentärfilmare kommer att gå vidare i dess spår, för det går att slå mycket hårdare mot ineffektivitet och brist på resurser i sjukvården än vad Borgs valt att göra. Borgs har en positiv grundton, och väljer att förlöjliga onödigt slöseri snarare än att gräva ned sig i det lidande (genom sned resursfördelning) som detta slöseri orsakar.

Filmen lider av dåligt ljud i början: En kombination av dålig ljudupptagning och dålig mixning. Det bättrar sig dock efter ett tag. Filmen jobbar med skakiga, något gryniga bilder, snabbt växlande mellan färg och svartvitt, med många inklippta upprepningar, ackompanjerat av effektiv svensk rap.

Sammanfattningsvis tycker jag att detta är en viktig film, en nödvändig film, och en film som öppnar för efterföljare i samma genre.

Uppdatering 2006-05-03
Fler som recenserar filmen:

• Techne
• Kulturrevolution.se
• Ninja Economist
• Sakine
• Johan Hakelius
• Isobels text och verkstad

2006-05-05 Fler:

• Eric Sundström

Igår köpte jag en kameramobil, och idag passade jag på att ta två bilder i samband med första maj-demonstrationerna. Av en händelse kunde jag ta en bild på detta 1:a maj-tåg som passerade Sveavägen:



(Klicka för högupplöst 2Mpix)

De första dussinet eller så i tåget var maskerade, men inte de övriga.

Och denna bild på Kungsholmen av en polischartrad SL-buss, med vad jag förmodar är omhändertagna demonstranter i:



(Klicka för högupplöst 2Mpix)

I New York Times finns en väldigt välskriven artikel om skadeverkningar av barnövergrepp. Det finns forskning som pekar på att en genetisk skillnad på s k 5-HT-alleler, kan ge olika förutsättningar för hur illa psykiskt skadat ett barn blir av övergrepp. Det är en mycket läsvärd artikel, och väl värd de sex sidornas läsning den tarvar.

Dels har det gjorts (passiva) studier på människor, men även försök på apor där man direkt har gett apbarn en taskig barndom (inte med övergrepp utan genom att vara förnekade vuxenkontakt):

The middle-of-the-cage monkeys were raised by their mothers. The freaked-out ones at the back raised one another. After a few minutes, some of the peer-raised monkeys begin to dart forward. After a few more minutes, they settle in with the mother-raised group. But others never move from the back of the cage. According to Suomi, you could approach the cage a hundred times and each time see the same result.

Jag funderar på om den korta varianten av 5-HT-allelen har andra evolutionära fördelar, för annars borde den ju ha försvunnit ur genpoolen för länge sedan? En vild spekulation av mig är att den stärker inlärning, en annan är att den ger ängsliga barn, och ängsliga barn överlever sin barndom i högre grad än andra, men får betala priset senare.

Artikeln tar också upp vilken typ av upplevelser som ger psykiska skador på barn, och vilka som inte tycks ge det.

Appojkar föredrar bilar och apflickor föredrar dockor. Det kan ju därmed finnas en genetisk grund för att pojkar föredrar bilar och flickor dockor. Detta är helt ointressant.

Eller rättare sagt det vore helt ointressant om inte folk bestämt sig för att identifiera folk vid ett kön så att de därmed anser att:

A) Barnen måste leka med bilar och dockor enligt respektive könsroll.

B) ...eller då måste bryta mot könsroller och göra tvärtom

I just detta fall är det väl grupp B) som får sig ett grundskott. Men rent allmänt, låt ungen leka med det han eller hon nu gillar. Det viktiga är att hjärnan utvecklas ordentligt, och det gör den nog ofta bäst i frihet.

... i alla fall inte på kort tid. Den första randomiserade undersökningen (heter det så på svenska?) i USA och Europa visar inte på att barn med amalgamfyllningar har sämre hälsa.

The findings included no detectable loss of intelligence, memory, coordination, concentration, nerve conduction, or kidney function during the 5-7 years the children were followed.

Läs mer på ScienceBlog.